o0rl I. 1CLICI D001 C — ledenskog å andra sidan, angående af den för Lil ämnde framstäldt yrkande, det hr II. måtte ådö1,0 nas att betala 13,300 rdr jemte ränta på grund 0gi s diariibevis som han utgifvit till Pettersson. spe Såsom slutligt yttrande i målet inlemnades af art r Uedenskog ett skriftligt anförande, hvarur vi ha neddela följande utdrag: Sp Uti ingifna stämningar och under målets fullVU! öljd har bl. annat blifvit anfördt af Strömberg, tt han, såsom innehafvare at ett utaf mig utfär-? ladt diariibevis — hvaruti jag d. 1 Sept. 1563 ertänt mig dels till exekution ha mottagit härv. co lagistrafs utslag af d. 20 nästförutgängne Juli nånad, hvarigenom landtbrukaren Isak Claesson då kärralund blifvit dömd att till stadstjenaren . Pettersson betala 13,300 rdr jemte ränta, och lels ha erhållit sjelfva originalrerersen — yrkade let mig måtte ådömas skyldighet att till honom edovisa innekållet af omförmälda utslag, hvaremte Strömberg förmält att han mottagit ifrågavarande diariibevis af Pettersson, hvilken han ej sitvit någon valuta derför, utan för hvilken han detta mål endast uppträdde såsom ombud; ett vä örhällande hvilket Pettersson jemväl vitsordat; oc af mig, att Pettersson aldrig varit egare till sk ymnämnde, af Isak Claesson utgifna skuldsedel, m hvilken han endast såsom ombud haft uppdrag att ntsöka, hvadan jag, som återlemnat samma skuldsedel till dess rätte egare, mill Lotta Claesson, yrkat ogillande at hufvudkäromålet samt mot Strömberg och Pettersson framställt påstående om anse svar för bedrägligt förhållande; in samt af Pettersson — hvilken under förnekande Å af att han endast såsom ombud innehaft berörda skuldsedel, hvarken inför landshöfdingeembetet el-l0 ler inför rädhusrätten kunnat förmås uppgifva hvarifrån eller på hvad sätt han åtkommit samma skuldsedel — att han bestrede de af mig gjorda ansvarspåståendena. Genom att framskjuta Strömberg, en numera på grafvens rand stapplande gubbe, såsom målsfl egare, har Pettersson alltså trott sig af mig kun-de na utpressa omstämda beloppet, äfven om jag såsom Pettersson fruktade, kunde bevisa atthan aldrig varit egare till den i deariibeviset omnämnda skuldsedel. I denna sin tro synes han ha blifvit styrkt af Strömberg och några andra lika värdiga stallbröder. I medvetande af min goda rätt går jag nu att uppvisa oriktigheten och lagvidrigheten af Petterssons och Strömsbergs äsigter och handlingssätt i denna fråga. Till en början får jag anmärka, att blotta inne. hafvandet af ett diariibevis jemte deri omnämnd originalskuldsedel derom att ett utslag blifvit till exekutor för verkställighet aflemnadt, ingalunda innebär rättighet för innehafvaren att äska redovisning för bevisets innehåll. Sådan rättighet eger endast rätter fordringsegare. Detta ligger i sakens natur och framgär än ytterligare af stadgandet i kgl. förordningen af d. 21 Mars 1835 8 1. Det skulle ock vara ganska illa ställdt för exekutor, om han skulle vara tvungen att redovisa för ionehållet af ett diariibevis åt hvilken innehafvare deraf som helst; ty då han såväl i allmänhet, enligt 2 F 4 mom. Tryckfrihetsförordningen, som ock specielt enligt kgl. förordningen d. 28 Juni 1798 F 8, är skyldig att åt hvem som helst, antingen han har i saken del eller icke, vid ansvar som för tjensteförsummelse, lemna utdrag af det hos honom hållna diarium, d. v. 8. iarlibevis-, så skulle, ifall diariibeviset finge anses innebära eganderätt till den deri omnämnda handling, ej endast den verklige fordringsegaren genom att dag efter annan utlösa flera dylika bevis, än ock hvilken annan person som helst, kunna upprepade gåvger äska redovisning af exekutor. Härmed torde jag hafva visat, hvad jag påstått, att nemligen diariibeviset ej innebär annat, än ett erkännande af exekutor, att han till verkställighet mottagit ett utslag, för hvars innnehåll han hvarken har rättighet eller skyldighet att redovisa till annan, än 5rädker fordringsegare. Iläraf följer ock klarligen, att ett dylikt bevis ej är at Hlöpande beskaffenhet, att det alltså ej åt en senare innehafvare kan skaffa bättre rätt, än åt en föregående, samt att beviset, då det i och för sig ej medför ringaste rättighet för förste innchafvaren, ej heller kan medföra någon sådan åt en efterföljande. Jag har redan förut under målets handläggning påpekat det märkliga förhållandet att Pettersson allt från år 1863 till år 1569 ingen enda gång aflordrat mig redovisning för omstämda diariibeviset. Pettersson har visserligen påstått, att han tvenne serskilda gånger begärt dylik redovisniag, men jag bestrider på det bestämdaste, att Pettersson af mig äskat redovisning före år 1569, då han såsom asskedad stadstjenare, utan bestämd sysselsättning, genom dåligt sällskap och öfverdådigt lefnadssätt, från en bergad ställning nedsjunkit till elände. Jemväl häraf hemtar jag stöd för mitt påstående, att Pettersson aldrig varit egare af ofta berörda skuldsedel, ty det är otänkbart, ja nästan orimligt, att Pettersson, om han varit egare af en skuldsedel som representerar en ej obetydlig förmögenhet, skulle, isynnerhet som hans affärsställning, enligt hvad jag visat, under sednare åren betydligt försämrats —ha underlåtit att undor 6 års tid affordra mig redovisning. Åtskilligt mera kunde visserligen vara att i denna sak tillägga; det anförda torde emellertid vara tillfyllestgörande att visa riktigheten af mina s:i målet gjorda påståenden, och får jag derför lyrka: dels i anledning af Strömbergs mot mig sväckta käromål, att detsamma måtte till alla delar ogillas; dels i fullföljd af mina stämningar I mot Strömberg och Pettersson, ej mindre att omstämda diariibeviset måtte till mig återställas, än sock att rådhusrätten måtte förklara såväl Strömberg som Pettersson vara oberättigade att af mig fordra redovisning för i berörda bevis omnämnda skuldsedel. Vidkommande ändtligen de af mig mot StrömI berg och Pettersson gjorda ansvarspåståenden, vill iljag nämna, att jag, med bestridande af de af mot— — parterna å mig gjorda ansvarsyrkanden, anklagar 8. och P. för bedrägligt förhållande, ity att de mot bättre vetande framställt påståenden emot mig om utbekommande af ett belopp, hvilket de vetat 5 vore till rätter egare guldet. För detta bedrägt liga förhållande yrkar jag straff å mina motparter, å Strömberg såsom gerningsman samt å Petn tersson såsom änstiftareFör öfrigt öfverlemnar sjag åt domstolen att närmare bestämma det lagt rum i strafflagen, enligt hvilket mina motparter I gjort sig förtjenta af straff; vill blott med afse-sende å graden af detta sednare påpeka att det svekfulla sätt, hvarpå Strömberg och Pettersson n tillvägagått, samt den hårdnackenhet, som de 5 under målets handläggning visat, synes innebära, n jatt de begått det brott, för hvilket jag åtalat dem, tt under synnerligen försvårande omständigheter. Till detta mitt påstående föranledes jag ingan lunda af hat eller hämndlystnad, utan deraf, att Jag anser att de tilltalade visat en så samhällsec vådlig vilja, att en lämplig korrektion deraf ej se finnes i annat än i maximum af det straff, lagen sför deras brott bestämt. SFlutligen hemställer jag till domstolens ompröfvande huruvida icke mina motparter som ,,mot a klara skäl och bättre vetande af arghet dragit mig inför rätta samt der ,skrifvit och talat, det le de veta ej sannt vara, må ädömas ansvar för 3rättegangsmissbruk-.. 6j Derjemte begärdes i skristen i ersättning för 1protokollslösen och vittnenas inställelse 12 rar, 5arvode till rättegångsfullmäktig 200 rdr och , för hinder och skada 300 rdr. or Utslag i målet kommer att meddelas den 8 st I nästkommande Juni M Blandade ämnen. ol WVantro. Den bekante resanden v. Gagern be: