Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1870, sida 2

uppträdande i rådsförsamlingen sådant, att det tilltalat sinnena och stämt dem till hans förmån, och herr Krister fruktade, att detta ännu mer skulle komma att ske med afseende på bönderna, helst som ett manligt väsende och yttre skönhet alltid utöfvat stort inflytande på folket. Men dessa den gamle herrens bemödanden voro fåfinga, och ännu mer slogs han af bestörtning, då han fick höra bönderna svara marsken, , att de hade intet att klaga på honom! — Med många vänliga ord bad den gamle mannen dem väl betänka sig, gå ut och öfverlägga för sig sjelfva och sedan svara. Bönderna gjorde så, men deras svar blef detsamma. Det var ett nederlag för drotsen, men han kunde svälja sin förtret och till utseendet glad öfver, att allt fått en så god utgång, rycka på en annan tråd i sin snärjeväfnad. Knappt hade Carl återkommit till Stockholm, förr än underrättelser inlupo om Wärmländningarnes uppror. Ilan skref genast till drotsen härom och bad om goda råd, och nu som förut tillstyrkte denne soglighet. , Hans (drotsens) embetet — skref han — ,,kräfde ej något örlog, och derför vore bäst dagtinga med bönderna. Men Carl skickade sina svenner mot dem under anförande af Arvid Svan, en tapper och oförskräckt man, och inom kort blef detta uppror stilladt dels med goda ord, dels med våld, hvarpå ett möte sammankallades till Arboga. Det var i Februari 1438, som man samlades till detta möte, och här beslöt Carl att våga ett afgörande steg för att ställa allt till rätta. Han uppträdde och nedlade inför de församlade sitt höfvidsmannaskap. Herr Krister spratt till af häpnad och glad förhoppning, men han blef snart ryckt ur sin villsarelse. Mötet bad marsken stå qvar vid höfvidsmansdömet och lofvade honom tro och lydnad. — Det var åter ett slag för herr Krister och hans parti!