Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1870, sida 1

ATAVATESPUHUCUS LU 11.1:UH.) 5 Köpenhamn i Mars 1870. Jubel och sorg. — Ilenrik Hertz. — Henrik Nikolai Kröyer. — Det nya klasslotteriet. — — Mycken musik. — Svonsk säng. äÄrhundradet börjar nu bli gammalt. Det har hunnit till de ödesdigra sju gånger to, som vanligtvis betecknas såsom ystoftets år, och verkningarne häraf yttra sig redan på olika sätt. De mångfaldiga ti jubilcer, som i år skola firas och hvilka jag redan förut omtalat, ehuru många flera t sedandess tillkommit och antalet troligen I 1 : 1 — I kommer att än ytterligare växa, äro blott en följd häraf. Tyvärr äro icke alla följI derna lika glädjande, och de på sednaste tiden inträslade sorgliga dödsfallen ha beröfvat oss några af de män, hvilkas namn säro oskiljaktigt förenade med århundradets första hälft, och vi måste tyvärr vara sörberedda på att so ännu flera af dessa svandra hädan. Det af dessa sorgebudskap, som tillföljo saf hela sin beskaffenhet måste väcka det sskörsta och allmännaste deltagande, är meddelandet om IIenrik Ilertas död. Öfsverallt, der dansk litteratur är känd, är läfven Ienrik IIertes namn älskadt och saktadt, ty han stod i främsta ledet af I dem, hvilka bidragit till vårt språks och vår poesis utveckling, och han har riktat litteraturen med en samling arbeten, som Iskola älskas och uppskattas så länge skärlek till poesi och konst finnes i Danmark. Medan alla i Norden kände IIenrik lertzs namn och veta hvari hans betydelse bestod, hur många finnas väl dersemot utanför vetenskapsmännens trånga I krets, som känna IIenrik Nikolai Kröyer Jeller som veta hvilken stor och oersättlig förlust, naturvetenskaperna lidit genom hans bortgång, som inträffade endast få dagar före Hertzs? Ty Kröyer var en af de sanna vetenskapsidkarne, för hvilken vetenskapen var allt, verlden med dess toma glans och ära intet; han sträfvade i anda och sanning, tillbakadragen från, ja nästan obekant för den stora verlden, hvilken också till gengäld icke bekymrade sig om honom, utan å sin sida revancherade sig genom att endast med knapp hand tillmäta honom hvad han behöfde samt tillochmed undandrog honom de bevis på erkännande, hvarpå han hade så rättmätiga fordringar. Ty hvad Schiller säger om konsten, eger äfven sin tillämpning på vetenskapen: för några är hon die himmlische hohe Göttlin, för anära endast ,,eine tiichtige Kuh, die ihn mit Butter und Milch versorgt. Kröyer saknade ofta det sistnämnda, ty han hörde härvidlag, likasom i så många andra hänseenden, till första klassen. IIans ungdomslif var i hög grad oroligt. Egnande sig åt historiska och klassiska studier, kände han sitt unga studenthjerta klappa vid den grekiska frihetsstridens utbrott, och han var år 1821 bland de silhellener, som drogo ut för att våga sina lif för Hellas befrielse. IIilka äfventyr och omvexlingar, hvilka lidanden och bekymmer, han genomgått på denna tur, såväl på den långvariga och besvärliga resan som i sjelfva Grekland, der så många brustna illusioner mötte filhellenerne, känner man ännu ej på långt när; men siikert är, att han på denna resa lade fröet till den försvagade helsa, som sednarc vållade honom så många lidanden, utan att dock minska hans lust och kraft till arbetet. Men på denna resa var det antagligen äfven, som Kröyers kärlek till hafvets djurverld väcktes och som de första studierna företogos på det område, der hans arbeten sedermera skulle grundlägga en hel ny vetenskaplig riktning. Kort efter sin hemkomst år 1523 blef Kröyer adjunkt vid Stavangers lärda skola, och i denna stad, för hvilken hafvet och dess innebyggare äro af så stor betydelse, hade han naturligtvis rika tillfällen till studier, och han kastade sig öfver dessa med en ungdomlig älskares hela eld. År 1530 utbröt emellertid olyckan öfver honom; han angreps af en häftig febersjukdom, och först i Köpenhamn repade han sig åter. Den period, som följde härpå, ir on af de lyckligaste i Kröyers hela hf, och det var också under denna tidpunkt, som han utvecklade hela sin rika genialitet och produktivitet. IIans ekonomiska ställning betryggades genom hans anställning som lärare i naturhistoria vid landtkalettakademien och metropolitanskolan, och under åren 15S34—536 företog han derefter ina stora och omfattande resor på regeingens bekostnad längsefter alla Dannarks kuster, för att undersöka fiskeriorlas tillstånd. De vetenskapliga frukterna säraf voro talrika och lysande. Är 1537 höll han Vetenskapernas Sällskaps sillermedalj för studier öfver en begränsad sdelning af Grönlands skaldjur; samma r utkom äfven på kunglig bekostnad det ;etydande verket ,,De danska ostronbanarne, ett bidrag till kännedomen om )anmarks fiskerier, och från 1838 till 813 utgaf han sitt största arbete, ,,Dannarks siskar, ett verk, som ensamt skulle a varit tillräckligt för att tillförsäkra hoom en plats såsom naturforskare at förta rangen. Men han förskaffade sig ännu n rätt härtill genom att under samma eriod grundlägga ,Naturhistorisk Tidkrift, en af våra första vetenskapliga nnaler, hvari alla den tidens danske naurforskare voro medarbetare samt af vars bästa artiklar många voro en frukt f utgilvarens egen penna och egna stuJ1Cr. 100Ä J namn hada Hn84K Fa AAg