Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1870, sida 3

101 ALL IVA UDI MMMM, 0 a 4— ch sjöfart, har såsom bekant på sin lott en sålan mångfald af bestyr och åligganden (fråga har lerför mera än en gång varit å bane om en deling af hans departement), att det vore obilligt begära tt hans tid skulle räcka till äfven till att opåmint ramleta och afbjelpa de möjliga bristerna i alla le trån hans departement utgångna förordningar: nen vi känna oss förvissade, att han icke skall inderlåta att taga om hand hvarje förslag till förättring deri, på hvilket hans uppmärksamhet sätes såsom ett allmänt insedt och erkändt behof. Om derför allmänheten känner behof af en förättrad lagstiftning i afseende på ångbåtspassageares säkerhet, anse vi det vara allmänhetens skyllighet att derpå fästa civilministerns uppmärkamhet, icke genom oförtjenta tillvitelser om britande omtanke, utan genom att offentligt diskuera frågan, påpeka hvari bristerna bestå och — warföre icke — framlägga sina tankar om hvad om borde sättas i stället för det som rifves ned. Som nu äfven vi äro af dem, som lifligt önska m sådan omarbetning af den del af kongl. förrdningen af den 12 Februari 1564, som berörer nedel för lifbergning, att densamma verkligen comme att innebära ett skydd för ångbåtspassaserarne, så vilja äfven vi så godt vi förmå söka bidraga till frågans belysning. I intet land har så mycket blifvit gjordt till ingbäfspassagerarnes säkerhet som i Förenta Staerna såväl i lagstiftningsväg som tillfölje af konkurrens ångbåtsbolagen emellan, båda delarne den naturliga följden af en alltjemnt ökad trafik och et dermed ökadt antal olycksbändelser. I För enta Staterna åligger det bolagen att förse sina ingbåtar med tillräckliga lifbergningsmedel för 2 samtliga passagerare och besättningen, eller ock att icke mottaga flera passagerare än som jemte Besättningen kunna bergas genom ombord befintiga lifbergningsmedel. Af sådant skäl finner man ångbåtarne derstädes försedda med ett alltid tillräckligt antal lifbergningsmedel, hvilka alla äro noga bestämda till bekastenhet, plats, tillgänglighet, användningssätt och till och med fördelning derpå af såväl passaserar som besättningen. Dessa räddningsmedel äro lifbåtar, lifflottar (liferafts), lifbojar och lifbälten Lifbätarne skola vara bärigare än vanliga roddbåtar och om möjligt så beskaffade, att de resa sig sjelfva på rätt köl, om de skulle kantra. Den ökade bärigheten vinnes genom anbringande af vattentäta rum för och akter, eller genom lika beskaffade rör, som löpa bordwarts under sitsen och tofterna. Ilvarjo båt måste hänga i dävertar och minst en på hvarje sida stindigt i sjön hållas utsvängd. Båtarne skola vara försedda med en frigöringsinrätenir (detaching apparatus), hvarigenom desamma kanna i ett gifvet ögonblick, oberoende af sjögång och fartygets fart, af en p:rson losskopplas från sina båda nedfirningstaljor. Vid nedskrifvandet af detta påminna vi oss hafva i Postoch Inrikes Tidningar sett en rapport från chefen på någon af våra örlogsfregatter, hvari omförmäles, att fartyges båtar kunde fulltaligt bemannas, nedfiras. lossas från sina taljor och vara under rodd på 113 (säger en och en half) minut, tilltölje deraf att frigöringshakar begagnades både för surrningarnes och för båtens frigörande; (ett resultat, hvilket är så mycket vackrare, som ett sådant fartyg har en betydlig höjd öfver vattnet och båten med sina tio å tolf man säkerligen vägde 50 å 60 centner.) Lifbåtar af trä förekomma icke på amerikanska ångbåtar, utan begagnas uteslutande sådana af galvaniseradt jernbleck. Skälet dertill är att träbåtar, som icke ofta äro i vattnet, fordra en ständig tillsyn och mycket besvär, om de skola kunna hållas täta, och dessutom äro de tyngre och svärhandterligare än sådana af jernbleck. Dylika båtar tillverkas äfven i Hamburg och begagnas på IIamburg—Amerikanska ångbåtarne. Mycket detaljerade föreskrifter äro gifna angående båtarnes inventarier för segling och rodd. På många amerikanska sjögående ångbåtar aner befälhafvaren det höra till god ordning att i lifbåtarne ständigt förvara lifsmedel i hermetiskt sluten låda och friskt vatten i ett kärl. Lifflottar bestå af tvenne åt ändarne koniska, af galvaniseradt jerubleck tillverkade vattentäta cylindrar, som äro öfverklädda med tunna bråder och förenade med hvarandra genom ett däck eller golf, som är så inrättadt, att de derpå befintliga inventarier för flotten: master, segel, åror m. m., kunna liksom räcket åtkommas på hvilken sida af flotten, som än måtte vändas uppåt, då den kastas i sjön. I förening med cylindrarne äro äfven vattentäta I rum med skruflock åt ömse sidor för vatten och proviant. Dessa lifslottar hänga på sidan af sartyget eller äro placerade på öfra däcket. Det är naturligt att dessa lifflottar användas tillika med litbåtar endast på större fartyg, der det vore omöjligt att få plats för den mängd lifbåtar, som skulle erfordras för att kunna berga samtlige ombordvarande. Lifbojar tå icke fastsurras, utan skola vara löst hängande i vida jernhakar, för att vara tillhands att ögonblickligen utkastas efter en öfverbordgången. Iijbållen äro af kork, öfversydd med segeldulk, inrättade att taga om lifvet och försedda med hängslen öfver axlarne. Ett sådant fiunes för hvarje sängplats ombord och ett till visst antal i hvarje lifbåt. I de i hvarje hytt eller salong anslagna ordningereglor sinnes bland annat föreskritvet, särskildt för hvarje sängnummer, hvad den passagerare, som innehar det, har att iakttaga i händelse af sådana olyckor, som förorsaka allmän osäkerbet till lit ombord en besättningens fördelning är ofta upptagen i erdningsreglorna. Försumlighet att noggrannt ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i förordningen straffas med böter från 500 till 1,000 dollars, utom skadestånd. Allmän åklagare åtalar förseelser deremot. I hrarje hamn är anställd en ångbåtsinspektor (local steamboatinspector) och öfver honom för ett visst distrikt en öfverinspektor (supervising steamboatinspector), hvilka bland annat ha att öfvervaka förordningarnes efterlefnad så tillvida, att de vid angifven eller af dem sjelfva iakttagen eller på annat sätt kunnig bristsällighet hos råddningsI medlen hafva skyldigbet att förbjuda farrygets afgång från platsen, intill dess den öfverklagade bristen blifvit afbjelpt. . ; Äfven i England, Frankrike m. fl. länder har ; ganska mycket blifvit gjordt till betryggande af ängbåtspassagerares säkerhet. I England grundar sig dock denna säkerhet hufvudsakligen på ångbåtsbolagens ovilkorliga ersättningsskyldighet till förolyckades efterlemnade, hvilken skyldighet allt efter den omkomnes samhällsställning och de e terlefvandes pretentioner stundom uppgår till högst betydliga belopp. Då pu likväl en sådan ersättningsskyldighet icke kan sättas i fråga när olyckan inträffat under sådana omständigheter, då fartyget sjelft gått förloradt, eller svälvat i yttersta fara, så har man i England icke vårdat sig om att förse fartygen med tillräckliga lifbergningsmedel för att i sådana händelser kunna berga alla ombordvarande. Emellertid bestämmer en akt at parlamentet, att ett visst antal båtar beroende af fartygets tontal skall finnas ombord och att en af dessa skall i alla händelser vara en lifbåt. — — — f. Ett af Board of trade utfärdadt cirkulär bestämmer vidare, att intet fartyg med flera än tio passagerare får lemna engelsk hamn utan att vara försedt med en lifbåt utöfver det antal båtar, som förut är bestämdt. Sådan lilbåt skall vara försedd med alla nödiga inventarier (hvilka äro peHeraaey samt vara så placerad. att den ögon