Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1870, sida 3

Jm menniskoslägtets ålder och urtillstånd, Ur en lärorik framställning i detta ämne, som förekommer i Posttidn., återgifva vi slutet, så lydande: Jemte dessa bevis på menriskans utomordentligt höga ålder, hemtade från minnesmärken före den s. k. syndafloden, må några anföras från yngre tider, häntydande på af menniskan genomlefda ofantliga tiderymder. 1851-1554 sann man vid borrningar i Nil-deltat menniskoredskap eller stycken. af stenkärl på ett djup af 60—70 fot, så att, om slam-aflagringarne här antagas till 5 tum på hundra år, dessa qvarlemningar skulle bafva befunnit sig der 14—17,000 år; skattas aflagringen till hälften, så uppstår en tidrymd af omkring 30, 000. år, men Burmeister uppskattar denna tidrymd till 72,000 år. I Mississippis delta fann man under 6 olika alluvial-lager och på ett djup af 16 fot menniskoben och en skalle, som i allt bar karakteren af den infödda sydamerikanska stammen, och hvars ålder af Dowler beräkna 50—60,000 är, talrika andra exempel att förtiga. Hit böra äfven de bekanta pålbyganaderna eller sjövoningarne i Schweitz, Italien, Österrike ete., som ställa utom allt tvifvel, att här i Europa lefde före all historia ett folk, som hade sina bostäder byggda på pålar vid sjöarnes stränder. De upptäcktes i vintern 1853—54 af d:r Keller, då vattenståndet var särdeles lågt i 2urichsjön; många af dessa byggnader äro så stora, att man i dem räknat 100,000 pålar, och i och efter dem har man funnit qvarlefvor, som tyda på sten-, bronzoch jerntiden, och de torde hafva räckt ända in i den historiska tiden. Ilit höra derjemte de vidsträckta torfmossarne i Danmark och Irland, hvilka äro rika på spår af mensklig verksamhet från en uråldrig tid, i de nedersta eller barrträdslagren från stentiden, i eklagren från bronztiden och i boklagren redskap, vapen och mynt af jern; vidare de gamla Mounds eller jordvallarne i dalarne kring Mississippi och Ohio i Nordamerika, hvilka vittna om en befolkning, som fanns här långt före de nu lefvande rödskinnen; slutligen de danska s. k. Kjökkenmöddingarne eller köksaffallsbankarne, osantliga samlingar af musslor och ostron, som tjenat dåtidens tolk till näring och någon gång visa en utsträckning af 1,000 fot i längd, 200 fot i bredd och 10 fot i höjd, och i hvilka många vapen, redskap, smycken o. d. tunnits, men inga spår af säd, bronz eller jern, eller husdjur, med undantag af hunden, och der benen af flera slags djur äro behändigt krossade för att uttaga märgen. Då man ser, att de deri befintliga snäckorna äre större än de, som nu lefva i Östersjön, samt att ostronen, som nu der nästan felas, då voro mycket talrika derstädes, kan man deraf sluta, at detta haf då för tiden haft en annan form och er mycket friare och öppnare kommunikation med den Atlantiska Oceanen. Dessa ansamlingar till höra dessutom ännu nybildningens eller allnviettid; ty med undantag af uroxen — som ännu sågs af Cesar, — innehålla de blott ben af ännu let