Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1870, sida 2

afgjord otur på jagterna, ty churu förberedelserna till dem icke lemnat något öfrigt att önska, synes högst sällan något vilddjur hafva kommit inom skotthåll för honom, En tiger blef dock omsider skjuten af honom, och vid detta tillfälle var det nära att general sir Neville Chamberlain hade fått sätta till lifvet. Generalens gevär klickade nemligen i det afgörande ögonblicket, och han var — så att säga — under det rasando djurets klor, då just i rätt tid tigerns uppmärksamhet fästades på två hundar, och i hvilket ögonblick ett väl riktadt skott från hertigen af Edinburg sträckte tigern till marken och gjorde ett slut på faran. ITALIEN. Från Florens skrifves den 5 dennes: Konung Viktor Emanuel har lyckligt ätervändt från sin karnevals-rundre och har i dag på morgonen inträffat här. Befolkningen har öfverallt hjertligt emottagit honom. I Neapel hade konungen — på grund af den nedtryckta sinnesstämning, som var framkallad genom den bekanta processen mot de ruinerade bankerna — undanbidt sig hvarje officielt mottagande. Emellertid voro detta oaktadt, och trots regnvädret, många hus prydda med flaggor, och på Toledogatan helsades det kungliga ekipaget med blomsterkastning från alla balkonger, wika voro uppfyllda af sestligt klädda damer. IIvad man erfarit om de förenämnde bankernas organisation, kastar ett egendomligt ljus på samhällsförhållandena i Syd-Italiens hufvudstad. De i , som voro anförtrodda bankerna, uppgifvas till 60 a 70 mill. fr., hvaras högst 15:del blifvit räddad. len så oerhörd svindel skulle vara oförklarlig, om icke baukentreprenörerna hade funnit melbjelpare i alla samhallsklasser. De satte sig i förbindelse med privatpersoner af stort iuflytande och med vidsträckta bekantskaper; dessa personer erhöllo höga komissionsarfvoden för att värfra tör bankerna och svertala småfolk att insätta sina besparingar mot löfte om höga räntor. Domstolarne ha med rätta ställt dessa kollektörer till a och ådömt dem samma fångelsestraff som bankirerna. Med förvåning ser publiken, att t. o. m. medlemmar af den högsta aristokratien blifvit häktade. Äfven många prester ha låtit använda sig som kollektörer i sina församlingar; då de erforo, att en katastrof var nära, skyndade de prester från landet till staden för att rädda hvad räddas kunde, men fingo vid återkomsten till hemmet röna ett dåligt mottagande af sina församlingsboar. Några tidningar påstå, att det varit bourbonska agitationer med i spelet. Många höst stående embetsmän äro invecklade i saken; den af regeringen plötsligt anordnade revisionen af kassorna lärer utvisat icke få brister. I konciliets det till en h g sammandrabbning melöte den 22 Februari kom lan den ungerske erkebiskopen Ilaynald och majoriteten i konciliet. IIaynald hade underkastat den bestående samlingen af trossatser, psalmer m. m. en ogillande kritik och yttrat, att så väl föregående pålvar som konciliet i Trient hade varit af samma åsigt som han. Mot detta uppreste sig en häftig storm från majoritetens sida; IIaynald gick emellertid än längre och påstod, att enigheten i den katolska kyrkan skulle lida betydligt, om nya lärosatser blefve införda som dogmer. Ilärpå följde en ännu hästigare protest från majoriteten, och presidenten förbjöd den ungerske prelaten att fortsätta, i det han tillropade honom: ,,Tig och kom ned från talarestolen! En annan punkt, mot hvilken oppositionen uppträdt, är den i slutet af Februari antagna nya arbetsordningen. Förändringen går ut på, att man så mycket som möjligt skall undgå alla mundtliga förhandlingar. Biskoparne skulle för framtiden inlemna sina betänkanden och förslager skrifdigen till resp. kommission, hvilken då — efter eget godt finnande — kunde fästa afseende dervid i de förslager, som föreläggas konciliets plenarförsamling, eller ock lemna dem obeaktade. Om förslagen skall ej få diskuteras, utan blott omröstas. Söndagen den 6 dennes har päfven i sitt privatkapell gifvit nattvarden för första gången åt den unge prinsen af Asturien. De i Rom varande bourbonerna bevistade denna ceremoni.