Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1870, sida 1

ar af en ende äldre borson, lugnad, då han såg att uppträådet v underordnad betydelse, en mäirst garv. — IIvad är här fråga om? Det är hexans dräng, som de vilja dränka — sraradå borgaren. — IIlexans dräng? — sporde herr Jöns. Hexan satt vid galgen hela natten, och när hon försvann på morgonen, smög sig hennes dräng in bär i haset hos mäster dollink— Ja, tillade en annan — han har sutit i tornet, men tagit dit honom igen sig ut... förra gången lörde de nu är det nog så godt att stoppa honom i sjön, så bullrar han icke mera. Allt detta var gåtor för herr Jöns Bengtsson, men hans skrifvare hade bättre reda på de närmast föregående tilldragelserna, och han upplyste. sin herre om hvad som behöfdes för att begripa det närvarande. Skepnaden vid galgen eller hexan var utan tvifvel herr Eriks syster, och hennes sven hade verkligen sökt rymma från tornet, men blifvit återförd dit. Na var han dock död af de hugg, som han den resan fick, det visste skrilva ren genom broder Knut, svartebrodern, som biktat den arme syndaren. — Men hvem är då denne? — sporde domherren. -Det är ur mäster Gellinks hus, som de ryckt honom ut... — Gellinks? Hvad mera .. — Jag vet icke, men jag mötto den lille gosson, som i morgse förde ett bref till eder från en sjuk man, och han bodde hos mr Gellink. — Du har rätt, IIelmich ... så är det är... hvad var hans namn... jo, det i är Rodenberg ... Vid alla helgon, hvilket försä misstag, den arme mannen är förlorad. I detsamma hördes en väldig stämma, som öfverröstade det vilda skriket, ropa utåt gatan: — I drotsens namn, hållen upp, godt solk! Och det var, som om oväsendet stillnat al: