Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1870, sida 1

Riksdagsbref. (Till red:n af Ilandelstidningen.) Stockholm, Onsdags morgon. IIr Redaktör! Om ,spleen vore en svensk sjukdon och om starka sensationer, framkallad genom händelser, som afbryta hvardags sifvets lugna enformighet, vore ett bote medel mot densamma, skulle det vari lyckligt för en patient att ba öfvervari gårdagens förhandlingar på den svensk: riksdagen. Ty, i sanning, dessa förhand lingar företedde ett spännande intresse ett dramatiskt lif, som sällan förspörje utom då, när stora principer stå på spe och då på effekten af en debatt, på ut. gången af en votering beror en regerings och ett regeringssystems öde. Jag förfogar blott öfver en kort stund för att gifva Ider en öfversigt af företeelserna under denna i vårt nya parlamentariska lifs häfder märkliga dag. Derföre till saken. Budgetdebatten fortskred raskare i första kammaren än i den andra, och man kom således der tidigast till den egentligen brännande frågan, den hvilken utgjorde häfstängen, som af en förbittrad partichef blifvik anbragt under den De (icerska ministerens taburetter, för att komma deras inneharvare att tumla öfver ända, ifall eljest en majoritet inom riksdagen ville låna ett handtag till manöverns utförande. Men mekanikens Jagar äro oföränderliga, och likasom Archimedes på sin tid behöfde en fast punkt för att rubba jordklotet ur sitt läge, så behöfves det en sådan jemväl i våra dagar för det jemförelsevis så obetydliga, men dock icke alldeles likgiltiga, företaget att öfverändakasta en minister. Statsutskottets förslag att fråntaga regeringen dispositionen öfver allmänna beväringstonden var emellertid, olyckligtvis för grefve Posse och dem som med honom ämnat , klifva in på ledigvordna platser, icke någon fast punkt, utan en mycket svag. Den hade såsom stödjepunkt för det rysligt tillämnade anfallet det lilla felet, att den icke. kunde användas mot ministeren, utan att på samma gång det konstitutionella statsskicket skulle ha fått en svår bräcka, och derför ramlar stödjepunkten undan st då det kraftiga taget skulle verkstäls, och man ser dem, som stodo med häftyget i sin hand, ligga på näsan! Det är sannt, striden är utkämpad blott i första kammaren, men majoriteten der — 100 röster — är så ansenlig, att om äfven hr grefve Posse skulle i den andra kammaren ha landtmannapartiet in corpore till sitt förfogande, hvilket Ni dock skail så se att han i denna fråga icke har, så kan en majoritet på riksdagen icke åstadkommas för hans förslag. Ministeren stupar således icke på denna fråga, och vil ir det. Ty utan att vara ministeriel, kan man väl ha skäl att glädja sig, då man ser regeringen segra vid försvaret af det som utgör samfundsskickets grundvalar, iktningen för lagen och de i densamma utstakade gränserna för hvardera statsmaktens befogenhet. Striden var i första kammaren vida ifligare än man hade väntat. Tack vare ett par utskottsledamöter, hrr MontgomeryJederhjelm och v. Essen, som hade couage alt åtaga sig utskottets försvar, fingo cgeringens ledamöter och, ännu mer, sennes anhängare i denna fråga en anedning att eftertryckligen uttala sig öfver RN TI SI