Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1870, sida 3

blifvit uttagen. Idislarnes ben voro klufna på samma sätt som menniskornas. Garrigou antager nu, att menniskorna i den yngre stenåldern hafva firat kannibaliska fester i denna håla, och han förkastar den invändning man har gjort emot den förhistoriska kannibalismen, nemligen att benen blifvit splittrade af rofdjur. Det är alldeles otvifvelaktigt, att det finnes sådana fossila ben, som tydligt visa spår af gnagares och andra rofdjurs tänder; men om man jemför sådana ben med dem, som blifvit funna i ofvannämnda håla, så är det omöjligt att misstaga sig, ty gnagarnes nder efterlemna alltid ett serskildt igenkänniugstecken, bestående i att spåren efter tänderna stå i rader. Man kunde visserligen efterhärma detta märke eller igenkänningstecken med ett tandadt dskap af flintsten eller af metall, men detta har det första aldrig varit fallet, och för det andra skulle man lätt upptäcka skillnaden. De klusna benen se helt annorlunda ut, ty från det ställe, hvarest det redskap, som skulle klyfva benet, blifvit insatt, sortsättes sprickan omedelbart. Benen o klufna alldeles på samma sätt som de, hvilka finnas i Kjökkenmöddingerne i Danmark. Det har således nu blifvit bevisadt, att under stenåldern en stor del menniskoätare funnits i Europa. Den tyska nordpolsexpeditionen, som i fjol afgick med bestämmelse att på höjden af den 74:de breddgraden försöka genom de flytande ismassorna uppnå östra Grönland, bar icke blifvit sedd eller afhörd sedan de första dagarne af Augusti förlidet år, då den befaun sig på nämnda breddgrad. En artikel i Das Ausland af den 19 Februari detta år rörande dess möjliga öde anser, att man med visshet torde kunna antaga, att den seglat in i isen, och byser hopp om, att den uppnått Grönland. Så vidt man kan döma, skulle endast tvenne fall vara tänkbara. Den första möjligheten vore, att den efter att hafva inkommit i isen, innan den kunde uppnå kusten, blifvit innesluten af ismassor, såsom det hände Mac Clintock i Bafsinsviken 18 Men det är i alla fall lättare att från östra Grönland åter komma ut i Atlantiska bafvet än tvärtom att komma derifrån till östra Grönland, och de tyska polarresande äro i alla fall försedda med proviant för tvenne vintrar. Det är imellertid alltid förenadt med mycket stor fara att låta fartyget infrysa i isen. En annan möjlighet skulle vara, att de resande, efter att förgäfves hafva sökt komma in till östra Gröna hafva vändt sig mot Spetsbergen för ervintra. Men detta är dock knappast att befara; ty i sådant fall skulle de hafva blifvit jade af andra fartyg, och dessutom hade man verenskommit, att ett af fartygen skulle åter— ända och vara hemma senast i slutet af November. Det är sannolikt, att de hafva uppnått östra Grönland före medlet af Augusti, och man kan då antaga, att begge ångfartygen hafva framträngt efter den öppna kuststräckan till den 77:de eller 78:de breddgraden.