Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1870, sida 3

Blandade ämner Uppvärmning af bostäder .,utan ringaste kostnad. D. N:r meddelar följande upplysninsar rörande en varmapparat, uppfunnen af hr J. Rådberg i Wingåker, hvilken apparat står i förning med den hvarje våning tillhörande kokspis. Spisen muras på vanligt sätt af tegel och förses med jernhäll; i spisen inmuras 4 till 6 rör af tackjern såsom röst för veden. Genom dessa rör föres uft utifrån till en bakom spisen murad reservoar, lerifrän luften sedan genom murade rör ledes till le rum, hvilka skola uppvärmas. kbld och rök föras från eldstaden till skorstensmuren och löpa der upp och ned genom flera rör, hvilka gå genom ; alla de våningar, som skola uppvärmas. Under sommaren ledes elden direkte till skorstenen. — Då stekugnen i spisen begagnas, ledes värmen ring denna innan den slappes ut i rören. Gasverk för bostadens behof kan ätven inläggas för en kostnad af 100 till 200 rdr. Afven detta underhälles med samma eldning som köksspisen. För att reglera värmen i rummen äro ventiler anbringade till de varma och kalla luftkanalerna i väggarne; luften bälles i rörelse genom ett i gen insatt plåtrör, för att erhålla en jemnare värme mellan golf och tak. Hr Rådberg har tillämpat sin vackra uppfinning i sitt eget hus, hvilket innehåller 6 rum, 1 kök och 2 förstugor, hvilka alla uppvärmas genom eldning i en kakelugn och en kokspis, och åtgår nu för honom mindre ved, än som förut ätgick för endast matens kokning. Kostnaden för spisen i denna lägenhet uppgick till 96 rdr 35 öre. — Vid bostäder, der ingen kokspis behöfves, insättas värmerören i en kakelugn eller annan eldstad, och kunna genom denna inrättning många rum uppvärmas endast med det bränsle, som åtgår för att på vanligt sätt elda ett rum varmt. De som i sina bostäder önska den nya uppfinningen tillämpad, kunna insända planritningar med utsatt mått m. m. till hr Josef Åberg, Lilla Nygatan Aj 13, Stockholm. Menniskoätare under stenåldern i Europa. På arkeologiska mötet i Köpenhamn sistl.o sommar. höll, såsom förut omtalats, professor Spring från Luttich ett kort föredrag om att han i de belgiska hälorna hade funnit bevis jå att det under stenåldern funnits menniskoätare i Europa, i det han i hålan vid Chauveau hade funnit menniskoben, som voro klufna och svedda i eld, och professor Worsaae upplyste likaledes, att ban i en graf vid Borreby hade gjort ett dylikt fynd. Man bar nu också i Frankrike funnit semningar af till en del uppätna menniskor, och bärom har F. Garrigou lemnat ett meddelande i ,, Academie des Sciencos i Paris, hvilket bär intages i utdrag efter Das Ausland. Iålan Montesquieu-Avantesi Arricgedepartementet har så småningom blifvit undersökt at abbt Pouech och Garrigou, men i synnerhet Pouech har gjort de största samlingar i hålan. ,Regnault från Tonlouse undersökte den ånyo och lemnade mig — säger hr G. — de funna sakerna, för att jag skulle yttra min mening om dem. De hafva legat i öfra jordlagret, som är betäckt med droppsten, och hafva ofta uppsamlats i gängarne, som gå långt inåt. Under droppstenen lågo i leran ben af utdöda djur, af stora björnar och andra djur. Benen från jordens yta äro dels af idislande djur och dels af menniskor. De voro klufna med ett redskap, som torde hafva liknat en knif, och några af dem voro till hälften förkolnade. Nenniskobenen tillhöra olika delar at det menskliga skelettet, såsom t. ex. hufvudskålen, skuldran, smalbenet o. s. v. Merghålen tyckas vara utvidgade, såsom om mergen bade