Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1870, sida 2

uti en fråga, der Ni tagit så bestämdt parti. Ni torde erinra Eder, hr Redaktör, att då jag på sin tid temmeligen utförligt talade om grefve Arvid Posses interpellation och finanssamt krigsoch sjöministrarnes svar på densamma, så fästade jag uppmärksamheten derpå, att statsutskottets hr ordförande, uti det svar han i sin ordning afgaf, iklädde sig förbindelsen att åstadkomma någonting visendtligt i besparingsväg, för så vidt han ville bibehålla sin ställning och sin betydenhet såsom förment chef för ett mäktigt parti) inom riksdagens andra kammare. Jag tillät mig jemväl förutspå, att i den konslikt, som då uppstod mellan grefve Posse och ministeren, läge fröet till åtskilliga kabinettsfrågor, enår vissa af de besparingsplaner, som den ädle grefven tycktes; sinnad bringa å bane, voro af den beskaffenhet, att de ej kunde af regeringen i accepteras. Vi befinna oss just nu på den punkt, dit jag förutspådde att vi skulle komma. Hade icke en fete, som prins Oscar i går gaf till enkedrottningens ira, vållat ett afbrott i förhandlingarne rörande statsregleringen, så hade kanske redan i går afton beiydelsefulla ministeriella förklaringar varit asgifna. De äro nu sparade för del i dag förestående plena, ty de kunna icke gerna uteblifva. Med kännedom om statsutskottets förslag till anslags-inskränkningar under fjerde och femte hufvudtitlarne, torde Ni inse, att om regeringen möjligen kan finna sig vid de anvisningar på femte hufvudtitelns besparingar, som statsutskottet föreslagit för att kunna minska behofvet af nya anslag på denna titel, så lärer hon svårligen kunna medgifva det ingripande i konungens dispositionsrätt öfver Imänna beväringssonden, hvilket ligger öppet och tydligt uti hänvisningen till denna fond, för att regeringen må finna medel att bekosta ömingarne för andra klassens beväring under nästa år. Att första kammarens majoritet i denna fråga äller sig på regeringens sida lider icke något tvifvel. Det blir i andra kammaren den stora bataljen kommer att utkämpas. en blir ur flere synpunkter af det aldra örsta intresse. Den skall visa, bland annat, om landtmannapartiet är sinnadt följa sin chef vid en sådan gencralattack på regeringen, som den nu tillämnade, och framförallt, om partiet skall följa honom då han, såsom nu, väljer för den strid, till hvilken han utmanar, ett vapen, hvars inkonstitutionella karakter knappast är tvifvelaktig. Jag har någon anledning tro, att förslag icke torde komma att i kammaren saknas, åsyftande att i någon mån insockra det piller, man vill bjuda regeringen att intaga, med andra ord, att man skall söka göra formen något mindre anstötlig vid det åsyftade öfverflyttandet från regeringen till riksdagen af dispositionsrätten öfver beväringsfonden; men det törefaller mig icke sannolikt, att regeringen låter förmå sig att vika i sak, äfven om skenet göres något hyggligare. Men detta kan deremot göra det sannolikare att i kammaren kan åstadkommas en majoritet, och en rätt betydande, emot regeringen. Det kommer då att bero på blifvande samsäld votering, om vi skola få en ministerkvis eller ej; ty jag förmodar att regeringen icke tillerkänner andra kammaren ensam den betydenhet, att hon viker för en majoritet blott inom den kammaren. För min del tror jag knappast att en gemensam votering skall, i denna fråga, utfalla mot regeringen, ehuruväl det ej lider något tvifvel att der i första kammaren finnes en mot nuvarande regering fiendtlig minoritet, som ej ger grefve Posse mycket efter i bitterhet och i begär att! komma till makten. Men man är måähända, eller rättare sannolikt, i första kammaren något mera mån om de konstitutionella formerna än fallet är med den ristokratiske oppositionschesen i andra kammaren, och man skall kanske derföre! cke vid detta tillfälle kunna räcka honom nden till den kupp, hvilken man i och r sig ej skulle hafva någonting emot. Jag ber för ötrigt få fästa Eder uppnärksamhet derpå, att, så vidt jag kunnat ugera ställningen, är det två olikartade : caster, som samverka vid den nu af grefvesi Posse försökta attacken. Först och trämst ir det den aristokratiska opposition, som, värande en naturlig bitterhet mot den resering, som genomförde representationseformen, och nu begagnar landtmanna-i raktionen inom andra kammaren samt det s naktbegär och den regeringssjuka, som II : t I I i ss 2 2 S nom densamma kunna söresinnas, såsom ! ina redskap. Men derjemte ligger der sven i anloppet en viss portion reaktionsträfvande mot folkbeväpningsidcerna, hvil-Je et söker att, under sparsamhetens täck-Jt nantel, rikta ett hugg mot beväringsinstitu6 ionen, såsom stötande, redan den, välla nycket på folkbeväpning. Utt begränsadt s ntal konskriberade, det är hvad man pål dc tt visst håll vill hafva ur beväringens le-o er, och så har man färdigt systemet ,,li-)h et men godt. Jag ber Eder i minnetle terkalla hr Tornerhjelms famösa motion m beväringsöfningarnes inställande, och ö ämmanställa den med det nu gjorda försket att faktiskt inställa dessa öfningarå enom att vänja representationen att icke ll dem bevilja anslag. Ni har der, efter Tr in, uppfattning, två länkar i samma sa 20112