Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1870, sida 2

staternas utgifter har berott nästan uteslutande på deras s. k. försvarsväsen. När det alltså blir fråga om besparingar, är det på detta område man måste i första rummet gripa sig an med saken. Detta är ock hvad denna riksdags statsutskott, som i viss mån utgör ett statsfinansdepartement, gjort, ehuruväl på ett något besynnerligt sätt. Detta giller hufvudsakligen utskottets förslag att afstyrka anslag till en del af beväringsöfningarne för nästa år, i det utskottet på samma gång hänvisar regeringen till den samlade beväringsfonden, för den händelse man skulle anse beväringsöfningarne nödvändiga. Det betänkliga i detta förslag ligger uti sakens rättsliga beskaffenhet, och instämma vi i thy fall helt och hållet med det räsonnemang vi i förrgår återgåfvo ur Aftonbladet, att riksdagen icke må, vore det ock i den alldra ringaste mån, träda den konstitutionella rätten för nära. Det måste vara alldeles klart att hvarje riksdagens handling är grundad på denna rätt. Det är nog att det föreliggande fallet lott är tvistigt, för att riksdagen skall taga sig väl till vara. Det är ur denna synpunkt statsutskottets förslag är förkastligt, hvaremot vi gerna skulle biträda detsamma livad sjelfva saken angår. Ty det kan aldrig vara visligt, att tala om statsbrist och söka fylla denna med nya skatter, när man har betydliga tillgängar till sitt förfogande. Likalitet tro vi att ,,landets sjelfstindighet blefve satt på spel, såsom en artikelförfattare i Dagbladet anför, genom inställande af andra klassens beräringsöfningar för äfven 1871. Det är ju ickså längesedan man hade endast cft års beväringsöfningar, och vi tro ej det faran för landet var större då än nu. Men gerna medgisva vi, att besparingarne borde helldro göras på andra områden af armöväsendet, varande det rätt eget, att statsutskottet ej helldre afstyrkt de begärda nya 100,000 rd:rne till garnisonsregementenas mathållning, dervid man varit i sin goda rätt. I allmänhet tro vi — det är vår pessimistiska uppfattning af det närvarande försvarsväsendet — alt nära nog allt hvad till detta ändamål användes är bortkastadt, med undantag af hvad som utgifves för goda vapen. Talet om att landets sjelfständighet äfver är så ofta upprepadt, vid hvarje tillfälle då man begärt nya uppoffringar för krigsväsendets moloch, att det förlorat allt värde. Ty lyckligtvis ega vi större krafter till bevarande i farans stund af vår nationella sjelfständighet, än de som innehållas i det olyckliga system, hvilket man behagar kalla ,försvarsväsen. Enligt vårt förmenande skulle man alltså kunna, utan fara för landet, stryka den alldra största delen af krigsbudgeten. Landet skulle derpå blott vinna i verklig försvarskrast, men ej förlora. Men denna äsigt är långt ifrån allmän, och derföre måste man afvakta tiden, tills både regering och folk kommit till en annan uppfattning af det närvarande systemet, lärande sig att skilja skenet irån verkligheten. Det är ej heller en sådan uppfattning, som legat till grund för statsutskottets beslut, utan torde snarare derunder gömma sig syften af annan art, hvilka förklaras genom det ominösa ordet ,,ministerkris, som just med anledning deraf åter låtit höra sig. Det synes dock ej som skulle riksåagen vilja gå dessa syften till mötes, huru Vin man än måtte vara af besparingar. Så har första kammaren afslagit det förstuckna attentatet på beväringssonden med den stora majoriteten af 100 röster mot 14. Då det kan anses gifvet att andra kammaren, om också möjligen majoritet skulle vinnas för statsutskottets mening, dock skall deremot ställa en betydande majoritet, så lärer den slutliga utgången vid den sammansatta voteringen ej vara tvifvelaktig. Jessparingarne lära väl då komma att göras på semte hufvudtiteln, dervid äfven första kammaren synes vilja ställa sig något på sparsamhetens sida, då kammaren afslagit det begärda nya anslaget till krigsfartygs byggande, förmodligen med hänayn till de på denna hufvudtitel befunna behållningar. Då andra kammaren afslagit öfverflyttningen af båtsmanshållen på landtförsvaret, har detta förslag förfallit, hvilket vi ej kunna annat än med nöje anteckna, enär Kongl. Maj:ts proposition i detta hänseende ingalunda gått i den rätta riktningen, utan tvertom. Det är i sanning ej rätta stunden att öka de indelta s. k. stamtrupperna, i den tid, då man påyrkar dessa truppers gradvisa reduktion. Önskligt vore emellertid, om dessa anledningar till brytningar mellan regeringen och representationen kunde en gång upphälvas. Men detta sker visserligen ej förr än regeringen bryter sig lös utur de gamla militärfördomarnes bojor. Den franska tidningen ,le Peuple frangais af den 7 dennes innehåller följande uppsats rörande Svrerige, undertecknad af Joseph Jeannin: Sverige har nyligen tagit ett nytt steg framåt i afseende på samvetsfriheten. Våra kor ligen underrättat 13.