Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1870, sida 2

Göteborg den 16 Mars, Inför hvarje politiskt öga framstår det ganska klart, att den fråga, hvarpå de flesta europeiska regeringars bestånd i denna tid hvilar, är först och sist den finansiella. binansministrarne äro i sjelfva verket koaseljernas förste män. Kunna de ordna statsbudgeterna så att inkomster och utgifter gå ihop, utan att nya skatter tarfvas, så hålla sig de ministrer de tillhöra uppe. Kunna de det icke; nödgas de framlemna budgeter, som visa statsbrist och nya skatter, så fordra representationerna nye män. Deraf måste förr eller sednare utgå en både rättighet och skyldighet för finansministrarne att bafva sin hand med i fråga om uppsörandet af de speciella budgeter, som ingå under hvarje departement. Ty om man på alla håll kan sordra blott nya anslag, så blir äfven den mest förslagne finansminister urståndsatt att lösa det problem, som åligger honom. Det är likväl ganska naturligt, att hvarje annan departementschef skall vara angelägen att få så stora medel som möjligt ill sitt förfogande. En nitisk kultusminister vill hafva största möjliga anslag till undervisningsväsendet; en krigsminister till armåen, en sjöminister till flottan, o. s. v. Men finansministern måste vara den reguator, som håller dessa önskningar inom dehöriga gränser, och den regering, som ir med honom solidarisk, bör rätta sig lerefter. Den oerhörda tillväxten i de europeiska