Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1870, sida 2

en vecka sedan var på Gotland, att han aktade draga till ordenshögmästaren i Preussen. — Jag vet det ock — tillade herr Jöns — jag vet det genom bref från Danmark. Men det är dock ovisst, att hvad vår nådige herre konungen beträffar ... missnöjet mot honom är starkt i Danmark ... det är alltså ovisst, huru saker rörande honom kunna blifva, och skulle det inträffa, som är att befara, det nemligen att... — Att han förlorar sina riken — ityllde den otålige herr Magnus. — Just det — återtog Jöns Bengtsson — skulle sådant inträffa, så är det godt att vara beredd, och jag tillägger till hvad nyss framställts såsom vilkor för att vinna fred och lugn i riket, jag tillägger: här kräfves enighet, framför allt enighet. Marsken är mäktig och kan blifva mäktigare, hvar så han får hållas. — Min svåger, herr Carl, menar sig tidigt hafra vunnet spel, — yttrade med mycken bitterhet Nils Stensson — men det kan dock hända, den tid kommer, att han skall blifva varse, det Icken ännu ej är slut. Samtalet fortfor länge, och man blef derunder allt häftigare och bittrare mot Carl Knutsson. Han var till slut en upprorsstiftare fullt ut lika farlig som Engelbrekt, och liksom denne sträfrvade han efter allmogens ynnest. Det blef sålunda tydligt och klart för hvar och en, att marsken var den som borde vika för herr Krister, om man icke lyckades få konungen tillbaka till riket. Jöns Bengtsson yttrade sig härunder föga, han tycktes knappt vara med sina tankar närvarande, sedan han väl fått saken i gång. Blott när något yttrades, som var på väg att rycka den gifna gången af talet liksom ur spåret, föll han in och bragte allt till rätta igen. Rörande konungen ville man afbida hvad som kunde ske på det till sommaren beramade mötet i Kalmar. Lyckades man der öfvertala konungen att återkomma till riket, finge