NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. — IIvem, spörjen I, herr drots — tog då Magnus Gren till orda, — hvem? — Det lärer väl ej kunna bli fråga om hvem, tänker jag, då I, såsom rikets drots, är den främste mannen i riket. Vid de fem såren, jag vill se den i synen, som djerfves vägra eder första platsen, vore det så ock herr Carl Knutsson sjelf! — I hafven seglat för länge utomskärs, herr Måns — sade drotsen leende — det kan höras på hvad I der sägen. Så, som I viljen hafva det, så har det varit; numera är det icke så, nu bafva vi en så kallad höfvidsman för riket, och för honom vill man att sjelfva drotsen skall buga sig, ty höfvidsmannen står i konungens stad och ställe! — Äfven om dessa bönder utvälja honom? — sporde herr Magnus förvånad. — ÄÅfven om dessa bönder utvälja honom! — genmälte drotsen. — Så må Gud fördöma mig, om jag icke skulle spetsa slik en höfvidsman på mitt goda svärd — utbrast herr Magnus häftigt och slog på svärdet, så det gaf genljud i rummet. — Väl taladt, stränge herre — inföll Jöns Bengtsson spetsigt — men med så många hästar riden icke I, icke heller alla de tillsammans, som iro af eder tanke, att I kunnen nå allmogens rikshöfvidsman. Se han är som månen ... vi kunna! ika gerna harmas ötver, att icke solen lyser både natt och dag, men huru mycket vi än förarga 088, så går dock solen bort, och månen kommer i hen