Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1870, sida 1

Ta MaåsSbihITHASTHIUICH. Savlt 208 J. 2. DUKCIUUU, VA Rmt. -ANNONSER emottagas å Annonskontore GOÖTEBÖRG. HANDELS-1 tydligt högre. Kommersrådet Sjöberg valdes nu med 1,293 röster, och hans medtäflare, advokatsiskalen Ljungberg, erhöll 655, under det de röster, som tillföllo öåriga personer, icke uppgingo till flera än några och trettio, d. v. s. att icke fullt 2,000 valmäl deltogo i omröstningen. Vid ett annat partielt val, då hrr Lindbagen och Hedin stodo emot hvarandra i början af förlidet år, röstade nära 3,000 af Stockholms valmän. Då var det ett helt annat lif omkring valurnorna. Dagens Nyheter, som med stor ifver arbetat för hr Ljungberg, söker i dag trösta sig öfver nederlaget genom påståendet, att detsamma har sin orsak endast i lide I utsättande till fi dagar efter uppbördsstämmans slut. Det var nemligen jemnt en vecka efter uppbördsstämmans sista! dag, som riksdagsmannavalet försiggick, och den som ej till dess betalt sin kontribution kunde ej heller utöfva sin valrätt. Men nu händer det, att ganska många skattskyldige anse det icke löna mödan att först begifva sig till riksbanken för att der kanske ganska länge trängas för kontributionsbeloppets deponerande samt sedan gå till rådstugan för att ytterligare trängas i uppbördskontoret, innan man får aflemna bankens depositionsattest, utan vänta de hellre till dess indrifvaren infinner sig hos dem och hemtar beloppet, hvilket medför en obetydlig extra kostnad. Detta har sin fullkomiiga riktighet, men Dagens Nyheter kunde gerna hafva tillagt, att det icke blott är obenägenhet för att springa i banken och rådstugan, som vållar att kontributionen ofta ej blir betald i rättan tid, utan att detta äfven orsakas af bristande förmåga att fullgöra sin skyldighet sedan blott ett par månader af året förflutit, hvilket just är den olämpligaste tiden på hela året. Dagens Nyheter förutsätter också, att bristande betalning inom uppbördsstämmans slut förekommer endast hos dem, hvilkas debetsedlar ej uppgå till högre belopp än 30 d 40 rdr, hvilket väl icke är fullt riktigt. På denna vacklande premiss bygger tidningen en ännu mera vacklande slutsats, då hon säger: ,I följd härat var ett mycket stort antal af de personer, som erlägga ett mindre skattebelopp, nu oberättigadt att deltaga i valet, vid hvilket de eljest skulle ha röstat på hr Ljungberg. — Att antaga, det alla de uteblifna valmännen voro hr Ljungbergs anhängare, är väl något djerft, men det står naturligtvis i sammanhang med den falska premissen, att endast de små skattdragande icke hade fullgjort betalningen innan den 5 Mars, och vidare med den lika oriktiga förutsättning, att bland dessa små icke skulle finnas några sympatier för hr Ljungbergs medtäslare. Man har försökt ställa saken i den dager, som vore hr Sjöberg byråkratiens och konservatismens kandidat, hr Ljungberg deremot de liberalas man, något som tål vid en betydlig jemnkning. Degsse dessa personer hysa vil frisinnade tänkesätt i allmänhet, men hr Ljungberg dock med modifikationer, när det blir fråga om handelsfriheten, och det är kanske den omständigheten, som förnämligast vållat att sistnämnde kandidat icke i någon större grad kunnat tillvinna sig valmännens förtroende. Hr Sjöberg har ämn aldrig visat sig som byråkrat, ej heller som konservativ i någon mening, och framför allt är han en afgjord motståndare till protektionismen. Endast detta torde vara tillräckligt för att försäkra honom en stor majoritet, fastän han för öfrigt icke kan anses stå öfver hr Ljungberg. Ingendera af dessa kandidater har förmågan att rycka valmännen med sig i några stora massor, men det är ingalunda bevisadt, att ej hr Sjöbergs majoritet kunnat blifva ännu större, om allmänna intresset icke varit förslappadt af jernvägsstriderna, hvilket korrespondenten för sin del anser hafva i minst lika stor mån, som uraktlåten kontributionsbetalning, bidragit att afhälla de röstande från valurnorna. Några stora principer gällde det icke heller, det får man medgifva, ty säfven om hr Ljungberg har en och annan betänklighet vid tillämpningen af det fria utbytet, kan man dock visst icke anse hoInom som afgjord motståndare till detta, soch hade man icke något annat bevis för Iden åsigten, vore det tillräckligt att veta, det Dagligt Allehanda icke gynnado hr Ljungbergs kandidatur och nu fröjdar sig öfver hr Sjöbergs seger, komiskt nog, då det vil icke är att förmoda, det hr Siöberg på allrasista tiden blifvit sina förra grundsatser otrogen. I Dagligt Allehanda fröjdar sig kanske I dock icke så mycket öfver herr Sjöbergs stora röstpluralitet, som ej mera deröfver, latt man före valet icke höll några stora möten, der kandidaterna fingo tillfälle att uttala sina äsigter, något som är denna