Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1870, sida 2

2 mere 2— —— TO PER ÅL IUPRPORATi. ret Sn UTRIKES. TYSKLAND. Förbundskanslern, grefve Bismarck, ha förelagt förbundsrådet en berättelso or förbunds-sjöförsvarets tillstånd år 1874 Denna berättelse är till sina hufvuddra en hel marinplan, hvilken går ut på an läggningen af två krigshamnar, Wilhelms hamn vid Nordsjön och Kiel vid Ustersjön samt på åstadkommandet utat fartyg a alla klasser och en tillökning af manska pet till besättningar på fartygen i ham narne. Efter några närmare upplysninga om anläggningen af Wilhelmshamn ocl det der förestående uppförandet af bostäde till officerare och manskap, omtalas, at hamnkanalen skall blifva segelbar i inne varande månad; derefter anföres, angåend förbundsflottans nuvarande tillstånd, at den omfattar: 5 pansarskepp, 5 fregatter soch 4 korvetter, 2 avisångare och 22 ka nonbåtar, tillsammans 38 fartyg, som drif: vas med ånga, med 320 kanoner och er drägtighet at 36,452 tons. Härtill komms söljande segelfartyg: 3 fregatter och 4 briggar med 160 kanoner och 5, 863 tons drägstighet. För att intill år 1877 gifva materielen i flottan den tillökning, som bestämsmes uti planen, måste ytterligare byggas. 11 pansarfartyg, 7 avisoångare och 3 transportskepp, alla med ångmaskiner af inhemsk tillverkning. Endast pansarplåtarne förskrifvas från utlandet. Officerskåren utgör nu 169, maskinpersonalen 305, matroserna 3,019, och handtverkarne 318. Det finnes så många sjöofficersaspiranter, att ett strängt urval kan ske. Tills är 1877 skall officerskåren uppbringas till c:a 400. Till besättningar å de fartyg, som redan nu finnas, behöfvas 255 officerare, 192 skeppsfändrikar, 5,012 matroser, 737 maskinister, eldare 0. s. v. samt 370 handtverkare. Sedan sjökrigsskolan i Kiel tillkommit, ha 72 elever der blifvit förberedda till officersexamen. I slutet af venstra centern, samt af högra centern berättelsen heter det, att en hydrografisk byrå skall lemna sjökort öfver de tyska kusterna. FRANKRIKE. Den politiska bankett i Grand Hötel, hvars ändamål var att förbereda en sammansmältning af de begge centerpartierna i lagstiftande församlingen, egde rum i dag åtta dagar sedan. Festen började först kl. 8 på aftonen vid justitizeministern Olliviers ankomst; 65 deputerade voro närvarande, hvaribland alla medlemmar af vdess yngre och mera inteligenta del, som en tidning uttrycker sig. Till höger om markis dÅndelarre, från hvilken inbjudningen till festen utgått, togo Ollivier och krigsministern Lebocuf plats; till venster: utrikesministern grefve Daru och vice presidenten i statsrådet Parieu. De fyra andra ministrarne deltogo i en dinör hos senatens vicepresident Boudet. Vid deserten reste sig venstra centerns ledare, markis dAndelarre och föreslog kejsarens skål, i det han framhöll dennes förtjenster om frilletens och författningens sak samt yttrade: , Man har rättighet att fästa stora förhoppningar vid den fullkomliga enighet, som råder mellan högra och venstra centern. Just i den sal, der förlidet år de 116 samlades, gäller det nu att grundlägga enigheten mellan ministren och de begge centerpartierna. Om detta lyckas, skall friheten i Frankrike vara befästad. Efter dAndelarre talade Ollivier, yttrande sig på följande sätt: Vår styrka ligger deruti, att ministören icke illkommit genom en tillfällighet eller genom nåson ödets lek, utan är resultatet af en kraftig anträngning utaf landet och lagstiftande församlinsens vilja. Våra anhängare äro hvarken hofmän ler smickrare; de äro vänner från gamla dagar ch fordna stridskamrater. De nya vänner, som lutit sig till de oss så kära vännerna från den udre tiden, ha icke kommit till oss för att böja ig för vår plötsliga upphöjelse, utan för att lycknska oss till vår långa uthållighet vid samma rinciper, och för att bjelpa oss at: föra vår sak ill seger. Och finnes det något vackrare än det redliga införandet af friheten, än grundläggandet f en nationell dynasti genom demokratien! Hvem unde för det storartade i denna uppgift vägra tt bringa sina personliga betänkligheter till tystad; hvem kunde hafva någon annan ärelystnad n att bidraga till det gemensamma verket? I unnen lita på, att i den här af fosterlandsvänner, om vi anföra, är det lika mycken ära att vinna ör menige man, som för anförarne. Det enda ;ireträde, de sistnämnde ega, är att mottaga de irsta slagen. Undandragen oss derför icke Eder eedyorkan, och låten icke hålla Eder tillbaka af e fel, vi hafva begått eller komma att begå. ortfaren att understödja oss, men gören oss enist uppmärksamma på vära misstag. Och om — 2 Uu o8 D— — — —— — — —