Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1870, sida 3

ssatta i allmänhet från 17 till 10, hvarigenom vid köp af läkemedel från apoteken fördelen af partipriset långt förr än hittills kunnat ske kommer köparen till godo. . De serskilda poster, som på medikamentsräkningar förekomma, antingen dessa skola af allmänna medel bekostas eller af enskilda betalas, äro dels i små partier söndervägda läkemedel, för hvilka sersättning beräknas efter minutpris med handelsvinst at 100 procent (eller 50 procent at försäljningspriset); dels i större qvantiteter utlemnade medicinalier, hvilka skola betalas efter partipris med 70 procents handelsvinst (eller omkring 41 procent af försäljningspriset); dels slutligen ersättI ning för arbete, slaskor, papper o. d. hvilken i taxan är beräknad, icke att bereda apotekaren någon vinst, utan endast att betäcka omkostnader för medhjelpare, instrumenters slitning, bränsle m. m. Undersöker man med afseende härå verkningarne af den rabatt af dels 10 dels 15 procent, hvilken det åligger apotekarne att lemna å alla medikamentsräkningar, större och mindre, som af allmänna medel skola betalas, så visar sig: i afseende på minutprisen: att den för dem beräknade handelsvinsten nedsättes från 100 till 80 respektive 70 (elier från 50 procent af försäljningsprisen till 44 resp. 41 procent); i afseende på partiprisen, som redan äro bestämda med 30 procents rabatt å den vid minutprisen beräknade handelsvinsten, att denna rabatt ytterligare ökas till 47 resp. 551:12 (eller 41 proc. vinst af försäljningspriset nedsättes till omkring 35 resp. 30 proc.); i afseende på laboratiorsoch reqvisitionstaxan: att rabatten icke allenast mediör minskad vinst, utan en direkt förlust. Häraf synes huru denna rabatt, som tillkommit endast för att bespara några apotekare obebaget af taflan vid leveransanbud på de jemförelsevis få ställen i landet, der flera än ett apotek finnas anlagda, i sjelfva verket hårdt tynger på ett yrke, som skall hemta sin behållning endast från handelsvinst och till följd af den försålda varans natur icke kan genom förhöjd verksamhet föröka dess afsättning. Om än de större apotek, som hafva en lifligare omsättning och vidsträcktare fält för sin verksamhet, kunna utan svårighet vidkännas det afdrag uti inkomster som rabatten medför, måste för de smärre apotek, hvilka finnas spridda öfverallt i landet och utgöra det största antalet, rabatten blifva i hög grad kännbar; och om han redan förut varit det, skall han blifva det ännu mer, då läkemedelsprisen med nästa års ingång blifva nedsatta. Den farhågan ligger då nära, att rabatt icke kan lemnas utan på bekostnad antingen af låkemedlens godhet eller af apotekarens ekonomiska oberoende. Men äfven från andra synpunkter betraktad kan ifrågavarande rabatt knappast försvaras. Den gäller för det mesta icke, såsom vid rabattering eljest plägar ske, större på en gång afvägda och levererade qvantiteter, för hvilka dessutom rabatt i taxan redan är beräknad, utan ett större eller mindre antal särskildt afvägda och beredda samt efter hand levererade småportioner; och den skall lemnas utan afseende på leveransens storlek, säledes för de minsta lika väl som för de största belopp. Dessutom är denna rabatt, sådan den är stadgad, principielt oriktig derutinnan, att den; skall lemnas endast till vissa konsumenter, nemligen staten och kommunen; kan apotekaren till dessa lemna läkemedel till rabatterade priser, bör , han äfven kunna göra det till den enskilde konsumenten och taxan nedsättas utan att rabatt föreskrifves. Under nuvarande förhållanden kan den enskilde sjuke sägas i sjelfva verket bidraga till, utjemnandet af den förlust rabatten för apotekaren medtör. Härtill kommer att apotekaren vid levcranser, som af allmänna medel skola betalas, utom den föreskrifna rabatten, äfven nödgas underkasta sig det tidsödande arbetet att efter gifvet formulär utskrifva i minsta detalj specificerade räkningar och får vänta på deras betalande till dess desamma blifvit af läkaren attesterade och i sundhetskollegium granskade. De medikamentsräkningar, hvilka i sundhetskollegium undergingo sådan granskning, upptogo under året 1867 ett sammanlagdt belopp af 155, 109 rdr och under 1868 utgjorde deras belopp 151.297 rdr. Den på dem belöpande rabatten kan icke till siffran uppgifvas, emedan många voro qvartalsräkningar, å hvilka rabattberäkningen icke förekom förr än på den sista; men om såsom grund för beräkningen antages medeltalet mellan 10 och 15 eller 12,, procent, uppgår rabattens belopp till omkring 19,000 rdr. Den nedsättning i många läkemedels pris, hvilken egt rum i den nya medicinaltaxan, torde medföra en fullt så stor minsk( ning i den af allmänna medel bestridda medikamentskostnaden, som detta rabattens belopp. E Frågan om rabattens olämplighet har redan förut mer än en gång varit föremål för sundhetskollegii uppmärksamhet, men sundhetskollegium har icke ansett någon åtgärd böra i afseende på densamma i vidtagas lörr än i sammanhang med den nya sarmakopen och den deraf beroende nya medicinaltaxan. Dessförinnan har kollegium äfven infordrat yttrande i ämnet från apotekaresocietetens direktion, som med tillstyrkarde af rabattens afskaffande, vitsordat det at kollegium redan kända förbållandet, att vid sidan af den stadgade rabatten öfverenskommelser om prisnedsättning under dess belopp egt rum, samt derjemte erinrat att den apotekaresocietet, som sig till förment beqvämligbet 1826 gjorde underdånig framställning om rabattens fixerande, endast representerade Stockholms apotekare, och icke hela landets såsom den nuvat rande apotekaresocietens direktion. Med stöd af här ofvan anförda skäl, hvartill kan läggas att någon rabatt å medikamentsräkningar veterligen icke är föreskrifven hvarken i Norge eller i Danmark äfvensom att den rabatt, som varit stadgad i Preussen, år 1863 upphäfdes i sammanhang med införandet af en nya farmakopå och på ungefär samma grunder som nu blifvit äberopade, har sundhetskollegium icke allenast i apotekarnes billiga intresse, utan äfven i allmänhetens, hvars säkerhet att erhålla pålitliga och goda läkemedel i icke ringa mån är beroende af en rättvist beräknad ersättning åt apotekaren, ansett sig böra i und. hemställa, det Ed. K. M:t täcktes, med uppnäfvande af de i medicinaltaxan den 25 Augusti 1819 samt kgl. brefven den 23 Januari 1827 och len 27 Juni 1829 gifna föreskritter, förordna: 1:0) att den hittills stadgade rabatt af 10 och 15 procent å medikamentsräkningar, som skola ! af allmänna medel betalas, må upphöra med ingången af år 1870, då ny medicinaltaxa blitver till efterrättelse gällande; 2:0) att vid anskaffande af läkemedel, som skola af allmänna medel bekostas, vederbörande det oaktadt icke må vara skyldige att å entreprenadaktion utbjuda leveransen af såI dana läkemedel eller att antaga de anbud, lf j Å ( 1 1 — — — — — — som utan auktion kunna anmälas till kostnadens nedsättande under medicinaltaxany utan ega efter egen pröfning öfverlata leveransen till den apotekare, af hvilken med största säkerhet kan förväntas, att läkemedlen erhållas till fullgod beskaffenhet och till erforderliga qvantiteter; samt att, när fråga uppstår om anskaffande af större medikamentsförråd för landeller sjöförsvaret, Ed. K. M:t vill i hvarje serSkildt fall förordna huru dermed förhällas Ör. — 3:0 — — D—— t— 2 2 — — — — franska ,,Vensterns personligheter. Dagligt Allehandas brefskrifvare i Paris var utfört några teckningar af åtskilliga land ,,vensterns i lagstiftande kåren Q-ES AU