Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1870, sida 2

UTRIKE FRANKRIKE. Som man vet, har oppositionen ilagstif tande församlingen tillkännagifvit sig skol: interpellera regeringen angående dess ut rikespolitik, och allmänna uppmärksamheten är mycket fästad vid denna interpellation, isynnerhet som man väntar, at! debatten äfven skall komma att utsträcka sig till de tyska förhållandena. Grefve Daru har, om än icke i samtal med den nordtyske förbundsambassadören baron Werther, för åtskilliga diplomater uttryckt sin förvåning öfver, att grefve Bismarck i hela det tal, hvaruti ban tillbakavisade Laskers bekanta förslag om Badens eventuella inträde i nordtyska förbundet, icke med ett ord nämnt Pragerfreden och helt och hållit ignorerat de hinder, som traktatens bestämmelser lägga i vägen för Mainliniens öfverskridande. Daru lärer än vidare ha betecknat åtskilliga af förbundskanslerns yttranden såsom ,,icke korrekta-. Öfverhufvudtaget har den nye utrikesministern icke dolt, att han med mycken bestämdhet sasthäller Pragerfredens bestämmelser, samt att han med afseende på de tyska och italienska förhållandena delar sin vän Thiers äsigter. Thiers är icke benägen får någon direkt inblandning i de tyska angelägenheterna, men han fordrar uppfyllandet af de vilkor, som Preussen ingått med Frankrike och Österrike. Med sin interpellation angående utrikespolitiken torde venstern emellertid väl knappast afse annat än att få tillfälle till att inyo förorda de stående härarnes afskafsande. Detta är Jules Favres favoritämne, ikasom bans vän Picard ständigt påyrkar, det statsötverbufvudet skall fråntagas rätigheten att förklara krig och sluta fred. ENGLAND. Emigrantfrågan sortfar att sysselsätta len allmänna meningen. Omröstningen i underhusets möte den 1 dennes, då förslaget om understöd från statens sida till efrämjande af emigrationen blef förkastadt med stor pluralitet, har icke hämnat ifvern hos den nationella emigrationsöreningen. Tvertom har den 2 dennes inder lordmayorns ordförandeskap i Birningham hållits ett stort folkmöte för att aga nya beslut i denna sak. Under de öljande dagarne af förra veckan förecommo liknande möten i Manchester, ueeds, Rockdale, Oldham och Derby, äfrensom i sjelfva London, der förenämnde örening har sin särskilda byrå i SalisYury-square. Det sistnämnde mötet bevitades af en mängd parlamentsmedlemmar, ch efter en liflig debatt antogs enhälligt öljande resolution: ,, Föreningen anser för n oafvislig pligt att fortsätta agitationen öfverensstämmelse med sitt program, när den är fullt och fast öfvertygad om, tt det afstaten begärda understödet skulle lirva en välgerning både för regeringen ch för kolonierna. För att ytterligare efrämja saken beslöts att så snart som nöjligt föranstalta en stor demonstration London, samt att det i alla större stäler i England skulle hållas arbetaremöten ör att diskutera, genom hvilka medel man äst kunde genomdrifva sina planer. Om uderhusmötet den 1 dennes, i hvilket fråan för första gången kom till förhandng, meddelas följande närmare upplysingar: Torrens, underbusmedlem för Camridge — en man, som sjelf länge uppeållit sig i kolonierna — fästade underusets uppmärksamhet på emigrationen om ett medel till att afvärja de arbeande klassernas nöd, och att hämma pau2 ma draft a a rr KN pr ÄN or ft 1m—U—d ——————