Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1870, sida 2

tiöteborg den 10 Mars. Något om bankfrågan. Under denna rubrik läses i , Väktaren efterföljande uppsats, i hvars äsigter vi väsendtligen instämma: Aftonbladet har på sednare tider till mångens förvåning gjort en tvär omkastning i sina förut hysta åsigter angående privatbankerna, hvarvid dock bör anmärkas, att Aftonbladet för icke längesedan öfvergått i andra händer. Hvad som gepast faller i ögonen i de sednare artiklarne, är det dåliga lynne, hvarunder de äro skrifna, och som synnerligen mirkes genom det flitiga begagnandet af sådana uttryck som: privatbanksintresse, sedelsabrikanter och sedelfabriker, likasom detta sednare uttryck, ehuru mycket oegentligt, ej lika väl skulle kunna begagnas om riksbanken och alla sedelutgifvande banker. Då man är vid dåligt lynne, är man sällan rättvis, och A.B. anser äfven vår privatbankslagstiftning ej hafva tillräckligt sörjt för allmänhetens säkerhet, samt att kontrollerna äro otillräckliga. En annan tidning har till bemötande häraf ur 1864 års banklag anfört följande bestämmelse: ar bankbolag, enligt något räkenskapsårs behörigt reviderade bokslut, gjort sådana förluster, att bankens reservsond och tio procent at den grundfond, som de solidariska bolagsmännen insatt, gått förlorade, så skall banken ställas under utredning, och bolaget derefter upplösas, så framt ej bolaget, på en at denna anledning sammankallad bolagsstämma, förklarar sig villigt att inom tre månader, genom erforderligt tillskott å lotterna, återställa grundtonden till dess behöriga belopp. — Våra befallningshafvande åligge noggrannt tillse, att sådant bolagsstämmobeslut inom sagda tid blitvit fullgjordt. Ilar ej så skett, varde bolaget ovilkorligt under utredning stäldt. Såväl nämnda tidning, som vi sjelfva, äro af den åsigt, att 1864 års banklag i denna bestämmelse är fullt betryggande, men Aftonbladet är dock dermed icke belåtet, utan söker på ett advokatoriskt sätt förringa betydelsen deraf. Svårligen skall dock A.-B. härigenom hos allmänheten skada våra privatbankers kredit, sedan en nära 40-årig erfarenhet visat dem vara i hög grad deraf förtjente. Det torde vara utan motstycke i något annat land, att under en så lång följd af år, ingen enda af så talrika bankinrättningar ett enda ögonblick brustit i uppfyllandet af sina förbindelser, hvilket lika mycket talar till fördel för vår banklagstifming, som det sätt på hvilket bankerna blifvit skötta. Nya Dagligt Allebanda har, som det var att förvänta, med förtjusning upptagit denna A-B:s omkastning, samt anser A.B. i denna fråga stå nu på samma ståndpunkt som N. D. A. sedan flera år intagit och ännu intager, hvilket vi visst ej heller vilja bestrida; det ser åtminstone så