Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1870, sida 1

NILS BOSSON STURE. 7) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. Och sjelfva fru Bengtas granitstela drag tycktes vekna. Men marsken vände sig till jungfru Karin och fattade hennes hand. o— Jag kan ej säga, huru glad jag är, att detta ärende lyktat så, som edert bjerta önskade — sade han, och han tillade, i det han omärkligt böjde ned sitt hufvud och såg henne in i ögonen — kunde jag så visst hoppas, att ett ärende, som ligger mig om hjertat, vunne en lyckosam utgång... Han tystnade. Liksom en enda höstnatts frost är nog att förstöra alla skördemannens förhoppningar, så förfröso orden, i samma stund de föddes, sör den isande köld, som med ens bredde sig öfver jungiruns anlete. IIon drog sin hand tillbaka ur marskens och såg på honom med ett uttryck af kall och stel förbindlighet. Derpå tackade hon honom i några få ord och lemnade salen, utan att hon tycktes ens vi ja märka smärtan i de blickar, hvilka följde henne, så länge ännu en flik af hennes klädning skymtade fram bakom dörren, som tillslöts om henne. Marsken nickade vänligt åt Nils Bosson och gjorde en åtbörd, som om han velat säga: ,fö!j henne!och svennen skyndade att efberkomma besallningen, hvarvid den gröne riddaren lemnade salen, å att marsken snart befann sig ensam med. fru Bengta och munken. Den senare såg med ett sorgset uttryck på fru Bengta, men han sade intet. Utan tvifvel an) Se lII.1 N:o 56