Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1870, sida 1

såg han sig hafva sagt tillräckligt för att vinna det syfte, hvarför han kommit upp på slottet, och då han dessutom visste, alt fru Bengta var en synnerlig vän af. hans klosterorden och tillskyndat systerklostret i Skeninge en betydlig årlig inkomst af herr Hans Kröpelin, till hvilken hon sålt flera gårdar mot vilkor, att han skulle ,,kläda och föda henne i Skeninge kloster samt der låta hålla messor för hennes söner, samt slutligen byste det hopp, att ännu mer i detta afseende var af henne att vänta, så ville han icke i oträngdt mål drifva saken till sin spets, utan lät det blifva vid den bekännelse, som den ädla frun redan afgifvit. Huru det nu var, så var det dock blott half sanning, som hon uttalat, och det kan vara tvifvel underkastadt, om han nöjt sig dermed, i händelse en annan med mindre anseende och mindre gods att rikta hans klostersamfund stått framför honom. I klostern hade insmugit sig en benägenhet för vällefuad och en yppighet, som vid denna tid började gå till öfverdrift, och äfven ädla sinnen voro smittade af begäret att öka de rikedomar, hvarmed denna yppighet närdes, äfven om icke denna senare utan rikedomar i och för sig var deras hufvudsyfte. Marsken å sin sida skyggade äfven tillbaka för alt i detta ögonblick blotta den sörjande qvinnans brott. Ty derom var han nu genom munkens tal viss, att den döde, hvars bekännelse räddat Nils Bosson, hade varit i fru Bengtas tjenst eller på annat sätt stått i något beroende af henne, och han genomgick i tankarne tilldragelsen i Harakers kyrka, för att få vinna bekräftelse för den nya uppfattning, som han denna morgon fått rörande förräderiet, och ju mer han tänkte derpå, desto klarare blef det för honom, att det var den mörka qvinnan, Hvilken nu befann sig inför honom, som då i ett slag ville genom hans fängslande göra sig eller sin bror till den mäktigaste i riket. Herr Eriks eget stolta nekande och tyst