Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1870, sida 3

—4 84410—d17 7711 2—2 1 vackra musiktidning kostar icke mera än 3 rdr rmt hos förläggaren, med tillägg afså 50 öre, då reqvisition göres i bokhandeln in eller på postkontoren. I sanning: en bättre sa valuta lärer man näppeligen få för 3 rdr! Råttegangsoch Folissaker. y Poliskammaren. Durköpt nöje. Nästan hvarje afton under den sednaste tiden, då föreställning egt rum i cirkus å exercisheden, har en mängd minderåriga pojkar tagit sig det orådet före att uppklättra på byggnadens tak, för att bereda sig tillfälle att genom de dervarande fönstren åse konstberidningen. Fäfängt hafva de å platsen stationerade poliskonstaplarne försökt hindra detta ofog; pojkarne ha på alla upptänkliga sätt ändock vetat skaffa sig — tillträde till denna gratisplats, och en gång väl uppkomna, hafva de trotsat både böner och ho-u telser, väl vetande, att ingen poliskonstapel vågade göra allvar af dessa sednare eller uppklättra på tag ket för att köra ned dem. Sistlidne Lördags afton hade likaledes ett dussintal pojkar uppkommit på taket och der börjat anställa åtskilligt ofog. För att få ett slut härpå, hade direktör Salamonsky tillsagt stalldrängen Karl Ritter att med tillhjelp af en stege uppgå på taket och med ett ridspö köra ner pojkarne. Dessa bemärkte dock genast Ritters förberedelser samt I började att å takrännor och tåg hala sig ner tilll? marken. Dervid hände det sig, att en af pojkarnet, halkade samt rullade ner på de främre stående, j hvilka äfven tföllo, och kom på så sätt hela klun-i gan på en gång ner till den lyckligtvis uppblötta sf marken. Märkvärdigt nog, aflopp detta saltomor-j tale lyckligt för de flesta, men för en af pojkarne, 14-årige August Andersson, blef nöjet dyrköpt nog, i det han vid fallet afbröt sitt ena ben straxt ofvan knäet, så att han i droska måste forslas till s3 sjukhuset. Törhör om denna händelse hölls i går i poliskammaren, dervid upplystes, att Ritter icke gjort ö sig skyldig till någon misshandling af pajkarne, utan att Andersson sjelf varit vållande till sin olycka. ; (Från Engelholm.) En ny rättegång kommer, berättar ,E. Tidn., snart att börjas härstädes emellan stadens borgmästare å ena sidan och kyrkorådet å den andra. Häradsh. Nordenstjerna från Helsingborg är för ordnad att handlägga detta mål, hvilket handlar om räntemedel, som borgmästaren icke kunnat i! godo utså af kyrkorådet. (Från Östersund.) : Undervigt. Bonden Olof Persson i Wålbacken, ) som af Svea hofrätt dömdes till 6 månaders straff) arbete för det ban vid utvägning ar å hos honom ( s j : hållen auktion för såldt hö begagnat undervigtigt betsman af trä, har af K. M:t, der såväl åklagaren som den sakfällde sig besvärat, i stället för straff-: arbete blifvit dömd till 500 rdrs böter jemte vittnesersättningar uch kostnäder. Rån. ,V. VV. för i Lördags berättar: Sistl. Thorsdags atton d. 3 d:s kl. halt 8, ankom utanför torpet Draget under Helgsjö (på Norrlandet i Lofta i socken, en mil, från staden) en mansperson, helt ( och hållet naken och begärde under gråt och klagorop att blifva insläppt, emedan han på vägen straxt bredvid skulle hafva blifvit rånad. I torpet i Lor endast en båtsmansenka med 4 små barn. ! Förskräckt, vägrade hon till en början att öppna 1 dörren, och vågade göra det först sedan hon väpnat sig med en yxa. Den nu inkomne skalf i alla leder och nedföll först vid dörren under våldsam gråt, men fick derefter intaga en åt honom ; tillreid bädd framför spiseln, i hvilken elden ännu ( brann. Isan berättade då — och har förliden gärdag i andra tillkallade personers närvaro upprepat 4 denna berättelse — att han heter Anders Åugust j j ö — (Från Vestervik.) Andersson, är 20 år gammal, hemma i Lickersbo af Ringarums socken; att han, som genomgått skola dels i Valdemarsvik och dels i Norrköping — på sednare stället hos magister C. II. Lund4 berg — varit i Vestervik för att söka sig plats i : någon handelsbod och halt qvarter nätterna till den 2 och 3 dennes på ett bärberge för vandrare nära fiskbamnen, men begitvit sig på väg efterm.. sistnämnde dag, till Lolta, hva han skall ega bekanta; att han, hunnen nära torpet, som väl ej hade ; synts från vägen, men derifrån eld dock kort förut hade förmärkts, varsnade trenne okända karlar! stående på vägen; att den ene af dem, som tyck tes vara omkring 30 år gammal och hade mörkt skägg samt var klädd i svart högkullig hatt, med byxorne instuckne i de höga stöfvelskasten, gick ett par steg emot den ankomne, fattade honom i rocken, så att en eller två knappar afrycktes och tillsade honom, hotande med höjd hand, hvari den angripne tyckte sig förmärka en knif, att utan minsta motstånd eller skrik lemna sina kläder och hvad han i dem hade; att de andra karlarne nu också tillkommo och deltogo i hotet och väldet; att den ene af dem tycktes vara mellan 20 och 30 år gammal och var klädd i luden mössa samt den i andre, kanske något äldre, ljuslagd, klädd i ljus eller brun mollskinnsrock och kladesmössa; att Aug. Andersson, ytterligt förskräckt, icke vågade göra minsta motstånd, utan afkladde, under upprepade hotelser från våldsverkarne, allt hvad han hade på sig, nemligen en rock af grå korderoy, en svart klädesrock, svarta klädesbyxor och väst, kalsonger, skjorta, en brun yllehalsduk, klädesmössa, strumpor och dubbelbottnade stöslor. I fickorna förvarades och tillgreps jemväl af rånarne, en mindre, röd plånbok med en Norrköpings banksedel uti å 5 rdr, en mindre och tjock nysilfverklocka, med uyckel i ett band et perlor, samt dels prestbevis och dels ett betyg om skolgång från mag. Lundberg. Rånarne aflägsnade sig, 2:ne åt Vestervikshållet och den ena norrut, och befallde Andersson att en stund tyst qvarstå, hvilket han gjorde innan han vågade uppspringa till torpet, hvarifrån en stund förut barnröster hade hörts. Red:n bar från känd och aktad person, medelst expres, törliden gårdagsafton, emottagit denna af Andersson afgifna berättelse, för att — ifall den skulle vara enlig med sanningen, hvarpå tvifvel åtminstone ännu icke förefinnes — sprida densamma, till varning och efterrättelse för dem, hvilka möjligen kunna igenkänna rånarne. Andersson har i sitt utblottade och uppskrämda tillstånd ännu ej kuunat lemna torpet. Spår af uakna fötter synes i snön från vägen till torpet. (Från Jönköping.) Stöld. Å Jönköpings hotell töröfvades natten till i Thorsdags en djerf stöld, som dock lyckligtvis snart uppdagades. En fransk resande vaknade midt i natten vid det en person smög sig utur hans rum. Fransmannen tände ljus och fann sig vara af med en portmonnå innehållande omkring 130 rdr i svenskt mynt. Bredvid låg en annan portmonnå med en större summa i franskt mynt, hvilken tjufven icke fått tag uti. Hotellets portar stängdes genast, och fram på morgonen greps tjufven, en yngling vid namn Andersson, då han ville göra ett försök att smyga sig bort. Penningarne hade hade ban gömt i en vedlår på vinden, der han under natten legat dold.