Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1870, sida 2

ch C. V. Höglund) öfver förvaltningen unler år 1869. Af den förra berättelsen inhemtades bland innat, att utaf anslaget till fattiga sjönän, deras enkor och barn utdelats 979 dr samt i utrustningshjelp åt en obemedad yngling 25 rdr. — Under det passeade året hade 87 nya ledamöter ingått i sällskapet och 13 aflidit. Revisionsberättelsen gaf vid handen, att sällskapets inkomster under år 1869 uppsått till 3,878 rdr 91 öre och utgifterna till 2,915 rdr 62 öre samt att kapitalet vid årets slut utgjorde 51,467 rdr 53 öre. — Den af revisorerne tillstyrkta tacksamma decharge åt styrelsen beviljades. Sällskapets skola, hvari kostnadsfri undervisning meddelats åt såväl äldre som yngre sjömän, hade under förlidet år varit besökt af endast ett fåtal elever, ett förhållande, som styrelsen ansett ådagalägga, att en dylik skola numera är obehöflig, hvadan ock förslag om densammas upphörande nu framställdes. Förslaget antogs, och beslutades, att af det anslag, som eljest årligen utgått till skolan, ett belopp af 500 rdr skulle för innevarande år användas till understöd åt obemedlade elever vid härvarande Navigationsskola, företrädes här i staden födda. Till understöd åt fattiga sjömän och sådanas familjer beviljades för året 1,000 rdr och för obemedlade ynglingars utförskaftande till sjös samt till utrustningshjelp åt dem 300 rdr. Af kapten BR. DBersön väcktes det förslag, att sällskapets bethelkaptener skulle anmodas att för framtiden, efter slutade resor, meddela sällskapet berättelser om sin verksamhet. Förslaget antogs med ackiamation. Sammanträdet upplöstes kl. omkring 1, hvarefter ledamöterna kl. 3 åter samlades å Lorensberg till festmiddag. . — Trälastfrakterna på Norrland. I Lördags eftermiddag hölls å Gamla varfvets hotell det för ett par dagar sedan i Handelstidningen omnämnda mötet mellan skeppsredare och sjökaptener. Mötet, till hvilket omkring 70 personer infunnit sig, öppnades af kapten D. L. Ohlsson med en kort redogörelse för anledningen till detsammas utlysande, hvarefter frih. W. Ileetwood anmodades att leda förhandlingarne och notarien J. N. Dahlström att föra protokollet. Sedan den förre uti ett längre anförande framhållit vigten af, att äfven här på platsen åtgärder vidtoges för befrämjande at sjöfarten, hvilken på de sednaste ären varit i synnerligt betryck, skreds till öfverläggning om, huruvida man i detta afseende skulle uttala en egen opinion eller ansluta sig till de vid Arendals-mötet beslutade resolutioner. Härom uppstod en liflig diskussion, som ledde till det beslut, att mötet såsom sina egna antog Arendalsmötets resolutioner, hvilket beslut genom telegrammer skulle meddelas såväl Arendals sjömansförening som åtskilliga norska och svenska tidningar. På derom framställd önskan, meddela vi här i öfversättning oftanämnda resolutioner, hvilka lyda som följer: ,Att rederierna hädanefter vid bortslutningen af sina fartyg böra iakttaga ett försigtigare uppträdande på det hela taget, speciellt för närvarande refusera de anbud, som göras, och att i hvarje fall inga trälastfrakter böra afslutas, såvida noteringarne ej blifva minst 10 procent högre än de uu gällande, samt slutligen, att enhvar inom sin krets efter yttersta förmåga bör motarbeta de operationer, som frän aunat håll kunna företagas för att skada den norska sjöfarten, och speciellt afhålla sig från att afsluta frakter med mäklerifirmor, hvilka veterligen inlåta sig på fraktgarantier. — Teater. Det är nu nära ett tiotal af år sedan skådespelet ,,Smädeskrifvaren för första gången uppfördes på vårt lands förnämsta scen samt väckte en i våra teaterannaler nästan oerhörd storm, i hvilken de olika opionernas vågor brötos emot hvarandra — och det var äfven naturligt, ty skådespelet ,,Smädeskrifvaren är en kraftfull och allvarlig protest mot missbruket att använda den fria pressen som ett vapen i hatets tjenst mot den enskilde, oförvitlige medborgaren. Det faller af sig sjelit att den oförskräckte författaren afven skulle utsättas för antall från dem, som kände sig träffade af hans gripande skildring, och inom hufvudstadens press voro meningarne delade angående styckets värde; men det bifall, hvarmed det emottogs i landsorten, verkade snart en reaktion, och detta skådespels I plats inom den inbemska dramatiken plef snart befistad, och ännu alltjemt återses det med oförminskadt intresse. Detta visade sig äfven i går afton, då detta skådespel uppfördes tör tredje gången samt ater för fullsatt salong. Nu, sedan