Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1870, sida 2

n. m. hvilka ålägga oss förpligtelser, inkomster å hvilka rätt många giriga blickar kastas. Afven med hänsyn till de stora uppo ringar om derför kråfvas, böra vi ej underlåta att eta för reningsprocessen på de djupa las mråde, eller, så att säga, skrapa bort rosten hvar len visar sig, emedan det onda eljest kan växa ss öfver hufvudet. Stadens dimensioner och derned äfven omfånget af rosten på samhällets boten kunna blifva så stora, att vi stå vanmäktiga sent deremot. Englands större städer gifva i letta hänseende varnande exempel. Förgärves erbjuda de rike sitt guld med öppna händer: låndet och råheten kunna ej längre besegras, och man har kommit till den ytterligheten, att ödgas anropa staten om hjelp för att till aftägsna rakter af jorden förflytta de hu ia skarorna. IIOS hos hafva vi ännu tid att f bygga dessa vådor; men denna tid bör icke försummas. Sparsamhet kan i detta fall blifva en farlig misshushällniug. Tal:n öfvergick härefter föregående sammanträde väckta förslaget om decentralisering af sjukvården förmedelst upprättande at mindre och spridda sjukvårdsanstalter eller sjukhem. I en af d:r A. Lamm utgifven bro hade man från England emottagit högst anm ningsvärda uppgifter rörande faran af de stora hospitalerna. Den sjukdomsmiasma, som der framträder, visar sådana verkningar, att botandet af yttre skador, t. ex. efter amputationer, försiggått bättre i t. o. m. de sjukes om ock osuygga hem än på hospitalet. Så sammanför d:r Simpson, hvars arbete d:r Lamm här citerar, resultatet af sina inhemtade upplysningar, i följande data: på 11 större sjukhus i London, Edinburgh och Glascow hade af 2,0S9 amputerade 855 dött, eller 1 död på 2,4 amput under det i den enskilda praktiken dödsfallen varit 226 af 2,.098 amputerade, eller 1 på 9,2. Också utropar Simpson: En sådan dödlighet i våra palatslika sjukhus, jemförd med den i våra byar och bå ker på landsbygden — uti stora sjuksalar. jomförd med den i isolerade rum, är i sanning betydligt större och mera talande än jag väntade, då jag började de närvarande undersökningarne. IIan tillägger: ,Skall då detta dödens triumferande ännu få fortfara otrotsadt och ohämmadt? Skall detta hjertlösa och medvetna offrande af menniskolit få fortfara, eller skall det upphöra? Förorda icke dessa förfärliga siffror vältaligt och högljudt en granskning och en reform af vårt sjukhussystem? I en sednare skrift har prof. Simpson anfört bland annat sådana siffror som att af 888, 302 i sjukhhus förlösta fattiga barnsängsqvinnor hade 30,394 dött, eller 1 af 29, då af 934.781 förlösta i hemmen (märk väl: fattiga hem!) hade 4,405 dött, eller 1 af 212. Dessa uppgifter böra innehålla allvarliga väckelser att dels egna större uppmärksamhet åt ; sjukvården i hemmen, dels söka ersätta de stora hospitalerna genom andra sjukvårdsanstalter. I förra fallet hade talaren redan för någon tid tillbaka fästat ledamöters i fattigvårdsstyrelsen uppmärksamhet på en åtgärd, som tillhörde detta ämne. Den afsåge anställande af sjuksköterskor — hvartill talaren fortfarande förordade diakonissor — inom smärre distrikter för beredande af så tidig hjelp som möjligt åt en insjukvad fattig. Dessa sjuksköterskor borde till sitt förfogande ega ett förråd af kuddar, filtar, m. m., samt ega rätt att förskrifva en varm soppa, en qvantitet ved im m. Så vigtig läkarens tillsyn och ordination är, så torde dock mången gång en filt, en varm I maträtt, en eldbrasa vara elt verksammare läkemedel än månget, som hemtats från apoteket. Så sskulle lättare sjukdomsfall, som nu snart försvåas, blifvit tidigt botade och dermed ej blott den fattige arbetarens bekymmer lindras, utan ock utI gifterna för fattigvården och sjukvården blifva mindre. På denna sjukskötsel i hemmon, genom lämpliga personer, läge alltså, enligt talarens formenande, en mycket stor vigt. Men det finnes hem, hvarest all vård blir omöjlig, och der möta, för en mängd sjukdomar, sjukhemmen såsom anstalter, de der ligga arbetaren närmare och mera öfverensstämma med hans omständigketer än hospitalerna. Dessa sjukhem borde icke vara större än att de kunde skötas af sen sköterska (diakonissa) biträdd af en kraftig stjenarinna. Antalet sjuksängar skulle bär, enligt hvad talaren genom samtal med eu diakonissa . I erfarit, kunna fastställas till 10 å 12. Ett stöd för detta förslag hade talaren funnit uti en liten skrift af provincialläkaren d:r Grilli Hedemora, ,om sjukvården på landsbygden, hvari föreslås s. k. sjukstugor-, eller anstalter för 6 å å 10 sängar, hvilka borde utgöra mellunlänkar mellan lasarettet och vården i hemmet. Till sjukstugan skulle, yttrar d:r Grill, föras så; dana sjuka, ,som ej kunna med fördel vårdas i Äsina hem, men icke heller krärva specialistens färdighet och stundliga tillsyn eller lasarettets ri haltigare utredning med instrumenter och betjetill det af honom i nin Uen närmare utredningen af detta förslag, som 3 föregommer i denna lilla skrift, visar att d:r Grill — r tänkt sig för landsbygden just det som tal:n i föreslagit för staden. Då talaren emellertid ansåg, att man, innan en sådan plan genomföres i vidsträcktare grad, borde I vinna eu säker erfarenhet, förordade han nu endast ett försök, ett experiment, och ansåg att detta borde lämplipast ske genom sundhetsnämni den, hvadan han yrkade proposition derpå: vi att sundhetsnämnden måtte bemyndigas och ani modas att på försök upprätta ett sjukhus efter den här omordade planen. 5) Beträffande de nu föreliggande förslagen till nöi dig utvidgning af Allmänna och Sahlgrenska sjukVi huset ville talaren ej uttala någon bestämd meI ning, innan han hört den blifvande diskussionen, i men ville likväl nämna, att det synts honom rikt tigare, att en utvigdning skedde efter den ursprang2 liga byggnadsplanen, sedan han erfarit, att många i af de olägenheter, som nu öfverklagas beträffande I sjukhusets sanitära förhållanden, varit vållande e deraf, att den första planen icke blitvit fullföljd. Detta lärer gälla ej blott beträffande sjuksalarnes 2 indelning och läge, utan också rörande värmeledvingen och ventilationen. För sakens rätta bedömande erfordrades dock fullständiga ritningar och kostnadsförslag å de alternativa utvidgningsplaI nerna. , IIr Ahlin uttalade i korthet sin åsigt, att sjukvården i sådana smärre sjukhem, som de at hr Hedlund föreslagna, skulle bli dyrare än i det stora sjukhuset. — Hr Lindell instämde med hr Iledlund i afseende I på fördelarne af sjukvård i hemmen, åberopande n härvid erfarenheten inom Carl Johans församling r mo om 6 ev under 1566 års kolera. Hr d:x Heyman: Att ett ökadt utrymme för Il sjukvården inom samhället är absolut nödvändigt, I torde redan vara tillrä t visadt. I medeltal a mäste, under när nde förhållanden, 6 å 10 per. soner dagligen afvisas från sjukhuset. Det är, ur preventiv synpunkt sedt, en rent ekonomisk fördel tör en kommun att sörja för en god sjukvård åt sssina fattiga; frågan är blott hvilket sätt, som är det lämpligaste härför. Läkaresällskapet hade betraktat saken uteslutande ur sanitär synpunkt, hvarjemte man borde fästa afseende vid, att flera lat dess medlemmar varit förhindrade att tillstädes-vara vid beslutets fattande; i motsatt fall hade t måhända reservanternas antal blifvit större. Tal:n n I mäste för sin del vidbålla den i reservationen utg talade åsigt om fördelarne af sjukhusets färdigfana Klanan I552