Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1870, sida 2

. a ar CC 4 Vi meddela här nedan en kortfattad redogörelse för diskussionen vid hrr stadsfullmäktiges gärdags-sammanträde öfver denna fråga. I Innan den egentliga öfverliggningen börjades, kastade ordföranden, hr Berger, en kort återblick öfver ärendets gång under den tid af omkring 3 år, som det-! samma utgjort föremål för behandling hos stadsfullmäktige, och anmodade derefter de tillstädesvarande att nu yttra sig i frågan. Då, efter en längre paus, ingen. begärde ordet, återtogs detta ar Hr Ordföranden, som, utan att vilja väcka: något förslag, endast ville uttala sina äsigter i ärendet, för att dymedelst få diskussionen i gång. — Enligt tal:ns åsigt, kunde samhället ej anses vara skyldigt att åtaga sig den ökade kostnad, som uppstår genom upplåtande af enskilda rum å sjukhuset åt betalande sjuka (hvilkas afgifter ingalunda betäcka omkostnaderna för deras vårdande), utan borde sådana mera än som hittills skett alvisas, enär flertalet af dem borde kunna bereda sig sjukvård på annat sätt. Men sjukvården i dess helhet är en integrerande del af fattigvården, och tal:n kunde ej underlåta att taga den sednare uti betraktande i sammanhang med den förra. I samma mån, som inom vårt samhälle större och flera förbättringar vidtagas än inom andra kon muner, i samma mån suger samhället, så till s gandes, till sig nöden och eländet från. andra håll. Följden bäraf blir, att vi inom ganska kort tid skola vara tillbaka på samma punkt som förut, men med den skilnad, att antalet af våra fattiga tillväxt. Det är alldeles icke gifvet, att man genom de förträffiigaste åtgärder i sanitärt hänseende lyckas åstadkomma någon förbättring för lång tid, såvida man alltför mycket söker öfverträffa andra samhällen. — En annan synpunkt, hvarur saken borde betraktas, vore den, att om kommunalskatterna stiga alltför mycket, och hvilket måste ske genom alltför storartade åtgärder för sjukvården, så blir följden deraf en hel del samhällsmedlemmars flyttning — verklig eller nominell — till andra kommuner, hvilka ej skola underlåta att söka locka till sig sådana krafter. Man borde fördenskull med den noggrannaste sörsigtighet ha för ögonen att ej ställa våra kommunalafgifter högre, än att de med nöje bäras af enhvar samballsmedlem. Likasom det är ett fel att göra för litet, så är det ätven ett sådant att gå för långt; vi böra sträfva efter ett ,lagom, men icke efter att åstadkomma någon mönstersjukvård. Man bör söka att inom sjukhuset bereda så mycket utrymme, som kan uppnås, samt att minska Ireqvensen genom att låta dem, som kunna det, i hemmen bestrida sjukvården för sig och sitt hustolk. En tillbyggnad af sjukhuset kunde tal:n för sin del ej tillstyrka; det ökade utrymmet för sjukvården inom sjukhuset kan vinnas på många sätt, deribland genom barnbördsafdelningens frånskiljande. Ur de nu betecknade synpunkterna vore ärendet ännu ej tillräckligt hetraktadt, hvadan det kunde vara lämpligt att hänskjuta detsamma till en ny beredning. Tal:n ville dock genast i förväg reservera sig mot en sådan uppfattning, som om han härigenom hade för afsigt att undanskjuta frågan eller att hjertlöst säga nej till de framställda förslagen. Hans yttrande hade framkallats utaf hans kansla af sin pligt att uppträda ur synpunkten af samhällets sanna bista.