Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1870, sida 1

NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. — Vissto jag icke det, att I skullen finna henne! — Hvilken, hvad ...? — sporde marsken häftigt och såg upp. —. Hm... gulddosan, menar jag ... jag såg den lilla dosan, vär vi sist drogo från Fogelvik, och jag tänkte att... ja, jag tänkte, att den kunde så gerna vara med, hon tager ej mycket rum . . .! Jungfru Karin... — Jungfru Karin! — afbröt marsken lidelsefullt och häftigt, men hejdade sig och förblef tyst, liksom fördjupade honom uttalandet af detta namn i en verld, der han saknade ord för att uttrycka hvad han kände inom sig. Slutligen tillade han med en suck: — det är förbi! — Sägen ej så, herr Carl — återtog den gamle — jag minnes än, huru det står i visan: Och der blef glädje för mycken sorg och gråt, hvem bröt löf uti linnebärs träd? — De unga kom tillhopa, som varit skilda åt. Fröjder eder i alla dagar!— Ack, gubbe, den visan minnes ock jag — genmälte marsken, i det han lade det vissnade bladet ifrån sig — men du glömmer, att den der föreningen mellan de unge iuträftade först efter döden .. Visste du hvad som timat, så sknlle du finna det lika grant som jag, att en vöfrerstiglig mur numera ligger mellan mig och henne . . . Hvem kunde tro det — fortsatte marsken liksom för sig sjelf — hvem kunde tro, att barndoms