ar fp 11111—11—14d— SN PVE ÅGt1017t samma post, befunnits ett, som dagen förut blifvit afsändt från Göteborg af C. F. Jakobsson till inspektoren A. E. Pettersson med adress Jönköping, Oberga, och innehållit 725 rdr 48 öre, deraf en riksbankens sedel N:o 026,733 Litt. II. daterad d. 2 Januari 1859 å 500 rdr rmt, hvilken sedel efterlys Samtal mellan en patron och hans inspektor ), Potron. Ödmjuka tjenare, herr inspektor, jag skulle nu komma hit på en liten tid igen för att re bur hr inspektorn styr och ställer. Inspeklorn. Välkommen; gör sig icke besvär med att kyssa på hand, ty sådana ceremonier tycker jag alls inte om. — Tag en stol och sitt ner. — Jag så:te mig här i soffan. Patr. Jag skulle ödmjukast fråga, om jag ej skulle kunna få litet penningar nu sedan spanmålen blifvit såld; jag är i stort behof. Insp. Nej pass, icke denna gången, ty den största sparsamhet måste iakttagas. Patr. Det hör jag hvar gång jag kommer, och jag får taga den ena inteckningen efter den andra för att få något att lefva af. Gårdens hela afkastning går ju åt till utgifterna här. Insp. Patroa får lof att skaffa mera penningar i år åt mig, ty dem jag har räcka ej till, men efter det är så knappt för patron, så skall jag icke begära löneförhöjning åt mig för nästa år. Patr. Tack, det var hederligt! (för sig) jag hade nog tänkt att pruta ner litet, men jag törs icke; (högt) men skulle vi icke kunna draga in litet på andra utgifter? Insp. Hvilka då, om jag får fråga? Patr. Jag har tänkt på de der rättarelärlingarne, som hr inspektoren har skickat till de andra herregårdarne, och som ha så stora löner. Jag förstår mig icke på saken, men jag vill ödmjukast fråga om de skrifva hem och tala om hvad nytt de sett der i jordbruksväg, eller göra annan nytta för sina stora löner? Insp. Icke behöfva de göra sig något besvär då de ha så stora löner, men icke skulle det passa för mig, som är inspektor på en så stor herregård, att knussla, då inspektorerna på de andra kerregårdarne bålla utskickade här. Patr. Nej, det har hr inspektorn mycket rätt uti, och jag ber om ursäkt för att jag bara frågade. — Men de der många vaktarne, hvad skola vi med dem egentligen? Insp. Kan ej patron begripa att det kan komma otred inpå egorna. Patr. Här har ju icke hörts af någon ofred på 150 år, och då gjordes icke så mycken skada som hvad väktarne kostat blott på ett enda år. Jag är god vän med alla grannpaironerna och tror icke att de vilja göra mig någon skada, och inspektorerna äro ju hederliga karlar. Insp. Jag är också hederlig karl, skulle jag tro, men ändå håller inspektorn på Österberga vaktare, för han är rädd att jag vill åt honom; (för sig) vi veta nog vi hvad väktarne tjena till; (högt) det kan dessutom hända att det kommer ny inspektor till Osterberga, som vill bli förvaltare äfven här. Patron har väl så pass mycket heder i sig, att han vill offra lif och blod på att försvara min rätt. Palr. Ja det förstås, hr inspektoren har ju så ofta hört mig sjunga visor derom och hur jag hurrar för att skrämma bort den lede fienden med lien, och ropar ,lefve, lefve, ty jag vet väl att vaktarne ej kunna mota denne. — Kanske det är för den, som hr inspektoren byggt upp de der kåkarne med fågelskrämmor på, som jag ser här, och der på egorna, och till och med ute i sjön. De kanske skrämma den lede. men icke kunna de skrämma hvarken mig eller Österbergaboarne. Insp. (för sig). Den dummingen förstår icke att de äro för att slå blå dunst i ögonen på bonom. Pat. Jag skall gerna bli vaktare sjelf, bara iag slipper ge ut så stora summor. InsJ. Jag sätter icke bocken till trädgårdsmästare, och för öfrigt skall jag säga patron, att det passar honom icke att läg i mina affärer. Jag säger ju att vaktarne äro gjorda för min räkning och dem disponerar jag efter behag. (För sig.) Jag kan gerna tala om för det nötet hvad som belst. (Högt.) Men jag har i år tänkt att ge lot åt hälften af pojkarne, som skola lära sig bli vaktare, och då inbesparas kostnaden för dem. Patr. Tack för det, det var mycket snällt. Insp. Patron får deremot lotva mig att betala en liten skuld jag fått för några musiktillställningar jag gjort de sista åren. Patr. (För sig.) Jag blir alldeles uppäten af honom. Han kalaserar och roar sig, och jag får bestå fiolerna... (Högt.) Ja... jag kan icke säga riktigt... men jag skall försöka. Insp. Var så god och drick ett glas punsch. Patr. Tackar ödmjnkast (dricker). Hr inspektorn har så många bokhållare under sig; kunna de behöfvas alla? Och så hade jag tänkt i ödmjukhet föreslå en hemställan, om och på hvad sätt inspektoren skulle kunna vara god och an-J stalta så att vi få arbetsförtjenst åt de fattiga, så att vi ej bli för mycket öfverhopade af tiggare och mycket annat. Insp. Det ha vi inte stunner med nu. Drick ett glas punsch till. Sedan kan patron få resa hem, Jag har tänkt mig ut att jaga. Patr. Ursäkta att jag uppehållit. Jag hör att hr inspektoren har brådtom och får tacka för välfignaden. Punschen var god. jag tror jag tar ett glas till innan jag reser. Ponningarne som begärdes skall jag skicka så fort jag fått låna. I Det är bra, nu är allt klart, farväl. Putr. (dricker). Det smakade bra. Jag ser att mina tjenare må bättre än jag sjelf. dDnsp. Jag tror patron blir litvad af punschen börjar kalla mig sin tjenare, det var än starare än punschen. Ni borde annars veta att jag — —— — — ä — als icke är er, utan herregårdsidealets tjenare (rätar på sig). Natr. Hvad vill det säga? Insp. Jo, att jag är min egen tjenare. Patr. Ja, det är mycket rätt. Jag borde hafva märkt det förut. Lefve herregårdsidealet! Insp. Apropå lefve; vi talade nyss om mannen med lien. IIurrandet har visat sig icke göra tillyllest, hvarför jag varit betänkt på att vi borde sa på i kyrkan att en inspektor är odödlig. Det bar varit ,,ett länge kändt behol-, ty inspektorsombyte är den största olycka som kan träffa paton. Patr. Jaha, jaha, isynnerhet då jag har den yckan (bockar sig) att ega en inspektor, som icke ir ut mig så fort jag kommer, utan låter tala id sig, åtminstone i penningeaffärer så länge kreliten räcker. insp. Jag tycker om patron för ban är bekedlig och lofvar att bjelpa med penningelånet. om patron skickar mig goda låänehandlingar. Patr. bet får jag tacka för och innesluter mig mi i hr inspektorns fortfarande ynnest och bevåenhet. ) D. N:r har från en gammal mans efterlemnade apper uppletat följande ,för flera hundra år edan hållna samtal, hvilket visar huru sjoltkloka ch myndiga inspektorerna vore vid den tiden. Red:n af II.-I. RS ell gal rer sar