Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1870, sida 3

H Å — tandade ämne hopporna i södra Afri delen af Afrika härjas på det förskräckligaste gräshoppor. Hvar de hafva sitt egentliga hem ännu en hemlighet; erfarenheten lär endast att le draga från norr till söder. Dessulom skall man hafva märkt att de i goda år komma i större antal än eljest. Ett hoppståg är ett högst egendomligt, storartadt skådespel. Det är som om lefvande jättemoln, af hvilka hvart och ett kan vara en hel mil långt och bredt, förmörkade luften. Det buller, som uppstår af gräshoppornas vingslag, är utomordentligt starkt och liknar det ljud som vinden åstadkommer, då den hviner gevom tågverket på ett skepp. Det är i högsta grad in å afstånd iakttaga de olika grupperingar och ällningar, som gråsshoppsvärmarna antaga, i nerhet då ett berg kommer i vägen för dem. Än höja de sig som en kompakt massa, som drifves bort af en vindstöt, än åter skingra de sig och bilda mindre skaror, icke olikt den dimma, som tidigt om morgonen lägrar sig på bergstopparna och derefter skingras at morgonvinden. Vid andra tillfällen likna dessa gräshoppssvärmar ofantliga sandoch rökpelare, hvilka i hvarje ögonblick förändra utseende och rörelse och slutligen, liksom gripna af en hvirfvelvind, fara om hvarandra med ett. brusande larm. Medan gröshopporna äro på vandring, alsätta de allt emellanåt hela svärmar — ett senomen, som ungefär kan jemsöras mel ett snöfall med stora flingor. Då solen nästa gå står upp öfver det landskap, som änvu den löregående dagen prunkade i den yppersta vegetation, så är det öde och bart som en öken. Då de slå ned på odlade ställen, så är hela skörden förstörd. Det ijenar ingenung till att man, då gräshopporna närma sig, omgitver trädgårdarne med stora stockeldar; ty de qväfvas af de otaliga skaror, som sinna döden i lågorna. Lika litet gagnar i längden det infernaliska larm, de pisksmällar, eder och rop, hvarmed de objudna gästerna alltid mottagas af innevånarne på de ifrågavarande ställena. Stora hveteoch rågfält förstöras totalt inom loppet af ett par timmar. Gräsbopporna förstöra icke blott tobak och alla vegetabiliska ämnen, utan äfven ull, e o. d. Lika fort som de äta, smälta de äfren ödan. Ingenting undgår deras glupskhet; sjelfva taggarna på minrozorna och barken på träden försvinna under deras glupska bett. En af gräshoppor härjad trakt är derföre mera öde än ett nordiskt vinterlandskap. Om landtmännen frukta dessa obehagliga gäster, så äro de deremot alltid välkomna för fattiga och för buskmännen, som hvarken hafva hjordar eller odlade fält. De använda nemligen dessa djur till föda. De infödda steka och äta gräshopparna, sedan de först beröfvat dem vingar och ben. Man brukar äfven torka dem i varm aska och bevara dem i åd. Gräskopperna ha alltid en vegetabismak, som rättar sig efter de växter de De kunna smaka mycket olika, men alla kverens om att de alltid äro en välsmakande . De innehålla äfven mycket näringsämne, hvilket redan kau ses af att insödingarne, som lefva af dem, blifva tjocka och feta. Afven hyeaor, hundar, apor och höns m. sl. djur äta dem. Deras värsta fiende är dock ett slags trast, ungefär så stor som en svala, hvilken alltid följer efter gräshoppssvärmarne och dödar ett stort antal at dem. Det antal, som en sådan fosel dödar, synes antyda, att han mera har för afsigt att utrota än äta Ånn