Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1870, sida 3

och kroppstyg len faller på det sramkastade venstra benet. ITägelspelaren bildar på samma gång ett motstycke och en motsats till denna figur; motsatsen beror så väl af kastnings-föremålets olika beskafsom af det valda framställningsmomentet. irskild 16 den, som fordras för att er luften; en aunan för kastandet af ett klot, som rullar tom har Börjesson icke frame sjelfva utsluugandet, utan det Diskus-ka ar redan tagit an kan se bort från måletk b blicken oafv ndt spänd på målet, klotet i ie på samma gång ä utan lutar sig tillbaka med ena åt höger, att venstra axeln skjugden hviiar på det bakåt ställda, enet. Men i denna ställning är redan den öljande klart förberedd. Det venstra benct pt framätsträckt, bar med d tärna fattat ett säkert te, för att i sin ordn uppbära tyngden; hela kroppen visar en den I. k trä ing; alla muskler äro starkt hvilket tydligast synes i hela den nästan de venstra sidan ultem ja, till och med förmärkes i den overksamma, not sidan ligunde, renstra armen. Och dålasanlande ar nr är ani n; ty a armen, som ut är klotet i a ögonbiick rojppea hela kroppssty t z armen — och klotet far ståndlig fart mot sitt mål. är me de stor åt krökta er den Ö.ver en 3; pr ioa hufvudet, i hvilket konstnären sökt gifva en idealis åt en an typ, som ligger närmare den nordiska, än den antika. Väl formadt, bibehåller det ensamt sia — om jag utan att missfö ir bogagna ordet — naturliga ställs hing; upprätt och ; åt någon sida, beherrskar det fulikorlis en af antr. g vridna kropaf ögonlocket starkt beskuggade ögat lår 1 ängiiver hurn säkert uctfotiar sitt ekt-iigur är det aning; men på ma ett lugn, en till op ygnadön, ja, ensamt den synbara lätthet, hvarmed handen bär klotet, sätter utom allt tvilvel — utan äf siänd att lyckas, då det gäller re mål i Vid sidan af siguren synes en tr ken ! claren kastat det för herliår drapcriet, som nedfalle hans föter ligaande klot. — En detta konstverk snart nog kommer att till Stochehohn hemsandas, är det öherflö gt att derom utEtt verk, som kanske är ännu mera bete nande för Börjessons egendomliahet. är den grupp, hvarmed han arande sysselsatt. Det har i svenska tidningar mer än en gång blilvit omnämndt, att drottningen af Wärtemberg nyligen gjorde ett besö hans atelier och då begärde att få i marmor utförd en af honom skizzerad grupp. I och för sig ligger visserligen deri intet bevis tör hans kons: skick ghet, åtminstone för dem, som intet särskildt hafva sig bekant om sinheten i den höga beställarinnans smak; men hvad som enligt nin åsigt ger denna beställning en viss bety delse 1. att drottningen under sin utllyg gt till konstens stapmsad hade med sig som cicerone och rådgifvare en af Tysklands förnämsta konstkännare, och att äfven ban skänkte sitt bifall åt vår landsmans arbeten. Gruppen är väl ännu icke fullt utförd i leran, men det redan färdiga torde vara tillräckligt för att kanna läggas till grund för ett omdöme om det hb Man ser tvenne sjöjungfrur, me Å slätt nelhängande hår och perlkransar kring hufvudet, uppkrapna på en klippa och deritrån skålande ut ötver hafvet. Som den ena vågen smälter samman med den andra, då de skummande resa sig mot klippväggen, så ser man dem i behagfulla ställningar tätt slutna till hvarardra i en systerlig omfamning, den ena sittande, den andra liggande med hufvudet lutadt mot den äldre sterns bröst. Icke skygghet, icke fruktan för m gon anualkande fara har dragiv dem så nära till hvarandra; de sköna hufvudena äro vända åt skilda häll, och i båda finner man det lätt vemodiga, drömmande och längtansfulla, som redan antiken och ännu mer medeltiden inlade i sin fö Inir om hafvets döttrar, en erinran om det poetiska intrycket af det element, som de tillhöra. Dessa smärta qvinnofigurer, frumsti Ila i naturlig och i den aningsfulla ålder, då den jungfruliga skönhetens knopp börjat vidga sig för att snart slå ut, bafva ötver sig utbredt ett osökt, oskuldstullt behag, ett förtrollande, romantiskt skimmer, som vid dem fängslar den beundrande blicken. Sjelfva drömmande, synas de såsom en skön, flygtig dröm. De finna sig så väl af ögonblickets sällhet, af den ömsesidiga hängifvenheten; men på samma gång stämplas hela deras väsende af en obeskrislig läng tan, en längtan utan mål An ett anna: e ter den unge konstnären: en ensam sj ru i halft liggande ställning. Man ser henne ännu endast i en liten skizz; men att döma af denna, tyckes hon komma att värdigt sluta sig till sina systrar. Denna figur är beställd af hr Åobert Dickson i Göteborg.