Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1870, sida 2

Ö( it 800101f1 lhål3 ei genom lag, de Ä ordning z VIIföt er ir brukare ningar nppgå REN man boftJ; :de f detta si on något st fen det är icke blott för arsendatororna och brukarue den be ade bosittningsoch cgander i ue ; ör tgendomsHå nuppSom ta ten tal, hvar 4 an inl lmAlrogeringons propor ition tiil ordnandet af de irländska ndtboforhållandena, följande Ian. . Dot är oget, yttrar hr Gladston e, alt jomföra arrende: asgitternas rörelse i Irland med förhållandet i Hngland och Skotland och förhållandet i Vister med detsamma uti Irland i öhigt År 1779 uppskattades Irlands arrondeafgifter till sex millioner (). Ar 1S60 beräknasr de till jemt labbell, eller till toll millioner. I Engl. hvarest icke råder samma o-äkerhet om besittningsrätten, emedan sörtroc ersatte hvad som saknades i lasens bokstaf, har det totala arrendebeloptb från 16 till 48 millioner, under nästan samma tid, d. v. s. tredubblats. I Skotland åter, hraresb tryggheten för brukaren : större, har värdet af egendomsarrendet stigit från 1,200,000 L (1770) till 7,200,009 . I (år 1869), varande alltså sexdubbladt På sjelfva Irland har det ifrågavarande let fördubblats, såsom nyss är nåmdt, i de delar af landet, hvarest egendomsegaren regerat most goltyck ligt, hvaremot det 1 Ulster treduvyblats. Hr Gladstone visar genom andra data, t. ex. fattigtaxornas tillvi xl, m. m. att välståndet och lugnet varit helt och hållet beroende af brukarens tryggade besi hingskätt. , Det är osäkerheten i besittnings itten som icke allenast inskränker brukaraes välstånd och förlamar deras fit, utan ock är på samma gång menlig, uti en mängd af fall, för hans förbindelser med jordegaren och i ännu flera för hans ställning till dot samhälle, hvari han lefver, och de lagar, hvarunder han Då der. Såsom vi förut meddelat har den engelska regeringens storartade förslag till alt ordnande a! de irländ-ka ludtllandena et enda hufvudsyfte, en att belrygga arrendatorernas beätt genom lagen, eller att sky: dda dem fån dö vräkningar, hvilka ogt rum rum isynnerhet der, hvarest en egendom ölxergåft i andra hinder Dessa vräkningar I hafva skett på olika grunder, såsom då jordegaren sörvandiat hela eller en stor del af sin d i betesmarker, m. m., men en mycket framstående grund har varit, då jordegaren påyrkat ett hög arrende, anspråk, yttrar hr Gladstone, grundade aliena på det högre värde brukaren gifvit gården genom sitt arbete och kapital. Ilär möter ett ofta hördt argument, nemligen svårigheten att förena en lagstiftning. som gilrer åt brukaren den nödiga och rättmätiga tryggheten, med den privata uppgörelsens frihet, kontraktsfriheten. Hr Gladstone besvarar denna invändning dermed, att äfven der man mest värderar astalets frihet och anser densamma välsignelserik, kan man icke alltid uppehålla den obegränsade friheten. Så har inom Fuglands parlament under de sedå naste åren en afgjord tendens visat sig till inblandning från statens sida uti enskilta uppgörelser. Så i det ej tillåtet för fabrikunter att träsla altal med personer att arbeta så som de behaga. Så förbjuder lagen en skeppsredare att fritt öfverföra emigranter på de vilkor han kunde med dem öfverenskomma. Aftalets frihet är alltså redan underkastad många inskränkningar. Och det är i sar nåmker hvad det fria Englauds rogering i detta hänseende nu föreslår parlamentet, hvarest, anmärkningsvärdt att omtala, förslaget mottagits med synnerlig välvilja äfven från den konservativa sidan. Det lärer vil vara sakens rätlvisa, men ock tingens nödvändighet, som gjort de mäktigo egendomsherrarne så medgi Man har. såvidt vi erfarit, ännu ej hört en enda röst, som ordat om den ,, hotade eganderätten, m. m., ett tal, som man i Sverige ej tvekar att höja vid till och med en så billig sak som alla jordegares lika skyldighet att bygga tingshus, då dessa skola byggas af häraderna (läs yttranden af hr Tornerhjelm m. Il. i riksdagens plenum sistl. Lördag !). Såsom man torde erinra sig voro vid Sistl. rikslag flera motioner väckta röran: Då man i allmänhet såväl inom som utom ungland tillskrifvit den s. k. tenianismen-, eller den nationella rörels sen, den keltiska racens oroliga och vilda lynne, så lemnar hr Gladstone den raskande upplysningen, att detta är icke förällandet. Bland befolkringen af oblandad ki tiska race, säsom i Connaught, hafva de feniska våldsamheterua minst för kommit, hvaremot de flororat der, hvarest en ingjutning egt rum at f t och sltaftelet MAA hvarvmaod rele Ina