Göteborg den 2 Mars. ,Betrygga arbetarens eganderätt!L dessa ord ligger, kan man med visshet säga, hela den sociala frågans lösning. Och ändock uppträda många af dem, som kalla sig målsmän för arbetarens sak, motsatt syftning, eller påyrkande ega rättens upphäfvande. Men många som frigast förebrå dem detta, borde först sopa rent för egen dörr. Detta gäller isynnerhet de store egendomsege, ty det är just på detta område man alitför ofta; trampar eganderätten under fötterna, nemigen brukarnes och arbctarnes egandeitt. Icke är det då desse jordegare, som så handla, hvilka böra ropa mot kränkningar af egander! uten; icke är det de, som kunna behörigen fördöma komiaunismen, delningen af egendomen, m.m. De! dela nemligen sjelfva ganska obesväradt sina underlydandes egendom, och måste således finna sig uti, om desse nägon gång 1 alltför dunkla begrepp om eganderålten(Det är ej heller utan allt skäl som stöld eller snatteri från husbonde varit å vissa orter i föreställning rätten sSiälld i lindrigare kategori alt brottslighet än annan stöld.) I Hvad är då arbetarens esanderitt? I ller riktigare: hyari består den hans Pär hvarför skydd äskas, eftersom deu nu påstås vara våldförd? Vi hafva förr besvarat deuma fråga hvad landtbönder och torpare angår. Brukarens egendom är, i korthet sagdt, det ökade värde, som den af honom brukade sården vunnit genom hans arbete eller ALS 6 EL