hållit sin kongress, som tagit det allmänna intresset i anspråk. Det är att framhålla såsom en anmärkningsvärd omständighet, att kongressen är den första samling af detta slag, hvilken det varit förunnadt att begagna den stora, utomordentligt praktfulla salen i vårt nya rådhus. Salen blef på sätt och vis invigd af kongressen. Landthushällningens hufvudmän i hufvudstadens borgerskaps festsal! Den, som tror på tillfälliga omständigheters högre betydelse, må väl ha skäl att härutinnan se en symbol för gemensamheten i borgares och jordbrukares intressen. Församlingen kan kallas en högst ståtlig, om icke lysande. Enstaka parlamentariska storheter märkas deribland, men i debatterna stå de denna gång tillbaka. Gud ske lof, vi se återigen en gång andra fysionomier än de, som nu nästan under hela året fylla våra parlamentssalar. Det är en samling af män, hvars ursprunglighet och friskhet verka sympatetiskt. Men man skulle deribland förgälves söka dessa robusta gestalter, hvilka här under ullmarknaden flanera på gatorna och i de pikanta förlustelselokalerna samt äro föremål för så många förförelse-för: Kongressen har en helt annan, en nästan aristokratisk prägel. Det är betecknande för densamma, att icke en enda teknisk landtbruksfråga förekommit till behandling. Kongressen hade att sysselsätta sig med andra, djupare gående frågor. De visentligaste af dessa äro följande: 1) landtbruksintressenas representerande i statsrepresentationen, 2) beskattningsfrågan, och 3) reform af kreditväsendet för jordbruket. Under ordförandeskap af hr von Sånger, en mycket förtjent preussisk landtbrukare och embetsman, fördes förhandlingarne härom med parlamentariska former och med stor grundlighet. Att resultaterna -— oaktadt de höga synpunkter, ur hvilka man i allmänhet betraktade alla frågor — ira prägeln af en viss ensidighet, får ej verraska oss, då vi ha framför oss icke representationen af en samfäldhet i intresHär utan endast den af en enda samhällskla