Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1870, sida 3

såsom hägringarna för den vilsne sjömannen och göra det närvarande onda dubbelt värre. Här var det dock icke en hägring, en villa. Gnäggningen upprepades efter ett ögonblick, och nu betydligt närmare. Nils vågade knappt andas, hela hans väsende liksom sammansmälte i hans öra. Och han hörde hästtramp, som kom allt närmare; det stannade, och en man tycktes hoppa ur sadeln. Några hastiga språng hördes bakom trädet, och nu omedelbart derpå hördes en stämma hviska i hans öra: — Utför ditt värf, Nils Bosson ... här bakom vid trädet finner du din häst! Ett par kraftiga skärningar at en stark hand hördes genomtränga de tåg, hvilka höllo honom bunden. Ögonblicket derefter lågo dessa vid hans fötter, och han var fri. Han vände sig hastigt om för att se och tacka sin betriare. Bakom trädstammen såg han i skymningen en nedhukad skepnad, inböljd i en hvit mantel, gå att han knappt kunde urskiljas från snön. Och denna skepnad tog i detsamma ett jättesprång från trädets fot tillbaka, och när Nils kom fram genom de här tätt hopvuxna grenarne, såg han den hvita skepnaden sitta till häst lika hopkrupen och eländig, som nyss vid trädets fot. Han ropade till honom, men hans rop påskyndade blott hans räddares flykt. Den hopkrumpna figuren tycktes flyga bort mellan trädens stammar. Helt nära invid det träd, der den besynnerliga företeelsen först uppenbarade sig till bäst, fann Nils sin egen, som nu åter gnäggade honom till mötes I första hänryckningen öfver sin oförmodade rädd ning kastade sig Nils på knä och tackade Gud som så underbart hjelpt honom, samt bad om hans bistånd till hvad han nu skyndade att uttöra. Ocl derpå löste han sin hästs tygel från trädet oci kastade sig upp i sadeln. Han tog vägen österut, men gjorde en stor krök ning åt norr för att så vidt sig göra lät undvik: