.Ai...... SMER 232 — det var hr Skogman som levererade bufsuvuddrabbningarne. Hvad man nuförtiden kan hafva för funderingar i det läger hr ; Skogman tillhör, det bekänner jag mig sicke hafva någon aning om. Svårligen shar man dock glömt traditionerna från Iden stora flottans tider och drömmarne lom en sjögående marin. Men hvad åtminstone hr Skogman efter all anledning sicke glömt, det är den gamla animositeten mot grefve v. Platen och hans idåer, hvilken förmådde honom att mot denne föra ssin häftiga, att icke säga hätska, opposistion, äfven då han befann sig i en ställhning till ministern, som kunde väntas pållägga bonom några grannlagenhetskonsisderationer. Nu står ban åter — och denna Igång fullkomligt oberoende — ansigte mot ansigte med grefve v. Platen och dennes bundsförvandt br Adlersparre samt den gamle kämpen för skärgårdsvapnet, hr VPult von Steijern. Här blir således nu ett ypperligt tillfälle för ,andarne att drabba tillsammans och tukta hvarandraHvem som skall i utskottet segra, beror väl hufvudsakligen på i hvad mån man å Iden ena och den andra sidan lyckas vinna bjelptrupper bland det der insatta fyllnadsmanskap, som icke veterligen har några bestämda opinioner i afseende å sjöförsvarets angelägenheter. Jag räknar till denna kategori hrr De Mare, Ekman, Wachtmeister, Nisser, Koskull, Ola Månsson och Tjernlund. Bland dem skall hr Ekman antagligen komma att i utskottet representera de åsigter hr Wallenberg kan hysa i ämnet. Hr Nisser är en varm reformvän och kan väntas sluta sig till dem, som påyrka de mest genomgripande åtgärderna. Om de öfrigas ställning skall jag icke tillåta mig någon förutsägelse. Flere bland dem synas ha blifvit insatte för att inom utskottet representera rotehållareintresset. Hvad hr Carlsund slutligen beträffar, så kan han väl i allmänhet antagas sluta sig till sin gamle vän grefve v. Platen. Han bör för öfrigt vara en god målsman inom utskottet för den åsigt, som icke nog kan behjertas, att staten icke bör belamra sig med egna etablissementer för fartygsbyggnad, maskintillverkning o. s. v., då de privata etablissementerna alltid skola kunna sylla marinens behof i dessa hänseenden för ojemförligt mycket billigare pris än kronovarf och kronoverkstäder. Skada blott att Ihr Carlsund såsom chef för den verkstad, vid hvilken det företrädesvis kan ifrågaI komma att staten gör sina beställningar, kan anses i någon mån jäfvig att föra talan för hvad som i detta afseende är, i min tanka, icke på långt när så mycket sde privata verkstädernas som icke fast Thellre statens stora intresse. Utan afseende för öfrigt på de olika såsigter, som kunna göra sig gällande besträflande organisation och beskaffenhet af det sjöförsvar landet bör bekosta, synas två vägar öppna sig för utskottet, då det skall betrakta sin uppgift ur statsfinansernas synpunkt. Det gäller här antingen att åstadkomma sådana inskränkningar, att verkliga besparingar för statskassan derigenom ernås; eller att uppgöra en sådan plan för sjöförsvarets ordnande, att med de uppoffringar, som för närvarande göras, må vinnas ett kraftigare och I mera effektivt försvar än det vår marin för närvarande kan anses utgöra. Det lider icke något tvifvel, att äfven det sednare skulle vara en fördel för landet och utgöra en vinst af utskottets arbete, om det kunde erbjudas såsom frukt af . detsamma; ty ingenting kan vara sämre sän att förslösa penningar utan att ästadkomma något resultat alls. Men nog vill det synas som om de medel, hvilka för närvarande utgifvas för sjöförsvaret 2m synnerligast om man jemväl tager i betraktande kostnaderna för båtsmanshållet — skulle vara så ansenliga, att de borde förslå icke blott till underhållet af ett ganska kraftigt kustoch skärgårdsförsvar, utan äfven erbjada tillfälle till icke Iså obetydliga besparingar, lyckades det I blott en gång staten att blifva qvitt den Ifrån fordna tider ärsda apparaten al personal och etablissementer — med thy åtföljande djupt rotade missbruk. — Hvad som i detta hänseende skall kunna uträttas beror dock ytterst på om inom utskottet skall komma att finnas en majoritet, som eger vilja och kraft att afgjordt bryta med det gamla och att begränsa den uppgift, som man vill ställa på vårt Asjöförsvar, till sådant som kan vara möjligt och rimligt att åstadkomma i ett kraftigt kustoch skärgårdsförsvar. Det är med icke ringa intresse man motser huru utskottet skall fatta och lösa sin uppgift i detta hänseende. Valet af ledamöter i utskottet inom andra kammaren företedde det märkliga, att tlen bland de få förmågor kammaren eger -1i det militära facket, kapten Mankell, icke -I blef i utskottet insatt. IIr M. är visserligen insanterist, men han har skrifvit en historisk afhandling om skärgårdsvapnet, I på hvilken män, som företrädesvis tillhört rloch älskat detta vapen, sätta högt värde, i loch han har för öfrigt tänkt och skrifvit tsså mycket rörande vårt försvarsväsende i v r r 7 — — 1 21 — PF CET ee —— allmänhet, att han väl mer än de flesta kunnat anses behörig att ifrågakomma till ledamot i ett utskott sådant som det ep or LH. Lan