Riksdagsbrel. (Till red:n af Handelstidningen.) Stockholm d. 26 Febr. IIr Redaktör! Jag skulle önska att med anledning af det i dag förrättade valet af ledamöter i det särskilda utskottet för sjösförsvaret kunva säga: ,Nu är yxan satt till roten at trädet! Så öfverspända äro dock icke mina förhoppningar på frukterna af detta utskotts verksamhet, och åtskilliga af dess ledamöter äro just heller icke kända för att vara några rothuggare; men något godt börodet dock alltid medföra, när man börjar röra i vår flottas angelägenheter med ett sådant program till utgångspunkt som den Palanderska motionen. I alla händelser utgör valet af detta utskott den märkligaste företeelse jag har att omiörmäla från dagens sammanträden i kamrarne. En enda blick på förteckningen öfver de utsedda ledamöterna är nog för att öfvertyga derom, att ärendet icke skall i utskottet sakna belysning från olika synpunkter. Tvertom har man starka anledningar befara, att utskottet inom sig innesluter så heterogena elementer, att det till följd deraf kan vara tvifvelaktigt huruvida någon frukt af dess arbeten kan vara att förvänta. Tänk Eder blott å ena sidan hrr Henning Hamilton, Skogman och Palander; å den andra hrr v. Platen, Adlersparre och Vult von Steijern. Det är, befarar jag, icke myeken anledning hoppas att de skola draga ens. Hvad grefve Henning Hamilton beträffar, så skall jag emellertid icke tillåta mig att säga hvad åsigter och afsigter han kan hafva med atseende å sjöförsvaret. Man har visserligen under de sednare riksdagarne, och isynnerhet under denna, hört honom yttra sig om våra marin-angelägenheter; men det har varit, likasom händelsen är med den ädle grefvens uppträdande i de flesta ämnen, i negativ riktning. Han bar gjort opposition, och en temmeligen bitter till på köpet, mot den nuvarande marinförvaltningen. Att han är fiendtlig mot det Platenska systemet och mot dem, som för närvarande hafva flottans angelägenheter i sin hand, det har deraf framgått temmeligen klart, men hr grefve Hamilton förstår vanligen att så väl insvepa sig i ett hemlighetsfulit dunkel, att det svårligen finnes många som blifvit kloka på hvad positivt han kunnat åsyfta. Det är derföre endast på grund