har väckt ett visst uppscende och förtjenar derföre att omnämnas. (Från Engelholm). Också ett jagtäfven tyr. I Wrams Gunnarstorps skog, säger Engelholms tidning, gingo en dag sistl. Dec. ett par jägare och sökte efter villebråd för att få litet färskt till julen. Sedan jägarne länge och väl knogat omkring på jagtområdet och förgäfves spanat efter någonting riktigt läckert, fingo de ändtligen syn på en grådaskig tingest, som gick och rotade i ett busksnår. De gåfvo ögonblickligen eld — och ,bytet låg der , badande i sitt blod, sedan det utstött en suck, som nästan liknade en grymtning. , Villebrådet bars af jägarne hem till deras bostad, och vid närmare undersökning befanns det vara ett — stort svin, som vederfarits hedern att med två kulori hjertat dödas på ärans fält, der ekollon funnos i öfverflöd. — Emellertid blef jagten mycket olycklig för svinets banemän; ty den förhoppningsfulle och frodige nasses egare, skogvaktaren på stället, lät fasttaga jägarne såsom simpla tjufskyttar. De häktades just under det de på julaftonen sutto och spisade af sitt rof, som de stekt med borsten på. Den 11 Februari dömdes de, den ene att undergå 2 års fästning och den andre 3 månaders fängelse, allt för den fatala svinjagtens skull.