Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1870, sida 3

tast redan alltfö — 2 — — Ur ett nytt bref från D. A:s korrespondent hr L. D. återgisva vi följande: Från Ajaslouk gingo vi till fots till Iöphesus. Den en gång mäktiga och folkrika staden är nu en absolut öken; feber och vilddjur herrska ensamt i de gamla, i träsken nedsjunkna palatsruinerna. Hvilken storhet och hvilket fall! Profetens maktiga förutsägelse har här blifvit uppfylld, och endast förfäran är namnet på det intryck man emottager. Få äro de resande, hvilka någon gång sätta sin fot på denna förbannelsens jord, men ingen kan lemna den utan att vara djupt genomträngd af känslan af alltings förgänglighet, och som en följd deraf känslan af jagets oändliga intethet och å andra sidan af den menskliga andens evighet, som skall lefva och herrska, när millioner dylika praktstäder försvunnit från jorden. I Pompeji ser man spår af lit, rörelse, verksamhet, i Ephesus endast af förödelsens vederstygglighet. Vi vandrade genom Grafgatan, der sarkosagerna lågo kringströdda, några stickande halft upp ur jorden, andra alldeles blottade, somliga med inskrifter, andra endast smyckade med arabesker, nästan ingen med figurframställningar, hvilket väl till en del kan bero på, att engelsmän hafva bortfört de vigtigaste inskriptioner och basreliefer. Här och der låg en herrlig torso kastad mellan ruinerna de mest storartade kapitäler och baser lågo kringströdda, stundom i stora massor — men hela den pelarherrlighet, som utmärkte det stolta Ephesus, är alldeles försvunnen — man återfinner den i Aja-Sofia i Konstantinopel, i Selimsmosken, i Ajaslouk och på många andra ännu mera aflägsna ställen. Ett besök bland ruinerna af phesus. Men Dianatemplet! hör jag dig utbrista, käre läsare, ,Dianatemplet, som Alexander ville återuppbygga, och som hans efterträdare gjorde till ett at verldens sju underverk — dess imposanta massor måste dock hatva lemnat något spår efter sig! Det dystra svaret låter: Man kan knappast med full säkerhet ens angifva stället, der det stätt, och om alla de mäktiga ruinerna i Ephesus kan man säkert säga, att ingen af dem varit det vidtberömda templet. Men har du mod att vandra ; ned mellan träsken, så kan du i den del af dem, som angifver platsen mellan de träsk, hvilka en bång voro den yttre och inre hamnen, det strålande Panormus, finna spåren af grundvalar, hvilka sers Diana! Vi uppsökte ruinerna af Gymnasierna, Odeon, Stadiet, Agora, Thermerna; vi uppsökte de heliga sju sofvarnes håla, den s. k. Maria Magdalenas graf, S:t Lucas med en oxe i basrelief smyckade graf, Timotei, den förste biskopens i ULphesus. graf, det parti af murarne, hvilket kallas S:t Pauli fängelse, och i den stekande middagssolhettan anände vi till den stora teatern, der guldsmeden Demetrii uppror (Apostlagern. 19) egde rum. Men på resor ömsa stämningarne hastigt. I sjelfva parasceniet hade vår betjening årrangerat den splendida dint, som vår konsul gaf oss, och man kan ej misstycka, att vi, efter att i 5 I timmar vandrat omkring i dessa stenmassor uppför berg och utför berg, nu läto maten smaka oss I förträffligt här. En stor kapitäl af korintisk ordning släpades af ett par negrer (nota bene verkliga negrer) midt fram i parasceniet — det var I värt middagsbord — och plötsligen hörde vi en af sällskapet vid åsynen af en präktig stekt gås utropa: ,Stor är de Ephesers Diana (djanah på turkiska: en gås), och qvickheten belönades med Istor munterhet. Champagnen smälde, och konsuln föreslog att öppna skålarnes rad med en skål för Carl den 15:de, som troligen var den förste monark, hvars skål tömdes i det gamla Ephesus på I denna betydelsefulia, historiska plats. Vi drucko den med stor glädje — och vi drömde oss under de soljande skålarne tillbaka till fosterland och aflägsna vänner. Så stego vi efter bordet upp på kittplatserna, hvilka voro inhuggna i bergväggen, och betraktade från höjden den underbara utsigten öfver ön ; Samos, öfver det gamla Kolophon och framför allt öfver hela Ephesusdistriktet. Längst ute framdyker den från perserkrigen bekanta udden Mykale. nder hela vandringen i och kring Ephesus var den starka salpeterglans påfallande, som låg uti bredd öfver hela jordytan som ett bestämdt vittne om den mängd animaliska ämnen, som här en gång förruttnat och nu ingått i sjelfva den jord, öfver hvilken de lefvande en gång herrskat. — Vid Ajaslouk besökte vi ännu en gång Selimsmosken och betraktade de herrliga kolonnerna från Dianatemplet. Derifrån bestego vi den genuesiska borgen genom den med antika basrelieter besatta Porte de persecution, och inom dess murar betraktade vi det lilla, urgamla kristna kaspellet, deri sagan till och med visar Johannes ÄHvangelistens stol — men det var lätt att upptäcka, att denna så kallade biskopsstol endast var ett från den gamla teatern hemtadt marmorsäte. Om resan från Ephesus berättar brefskrifvaren: Så stego vi ned till stationen i Ajaslouk; tåget I skulle anlända kl half 5 från det gamla Tralles (Aiden) och Magnesia vid Malander. Men klockan blef både 5 och 6, innan tåget kom. Vi hade emellertid ej rättighet att vara otåliga öfver denna långa väntan, ty den kejserliga jernvägsdirektionen hade visat oss en synnerlig artighet under dagens lopp. När den nemligen fick underrättelse om, att vi i konsulns sällskap rest till Ajaslouk, och att vi hade tagit biljetter till andra klassen, skickade den genast ett telegram till Ajaslouk med befallning att ställa till konsulns och hans gästers disposition en hel första klassens kup, en artighet, som vi blefvo nödgade att emottaga. Kl. half 7 kom tåget ändtligen; konduktörerna voro muntra, vinet i Aiden hade smakat dem bra, och de hade ingen brådska. Så gick det då till, att vi, som skulle varit kl. half 8 i Smyrna, kommo dit vid midnatt. Under vägen hörde vi musik af trummor och pipor vid en af stationerna. Der firades ett turkiskt bröllop. En ung man tog sin fjerde hustru. Bruden var ännu efter turkisk sed fullständigt beslöjad, ty turkarne köpa, när de gifta sig, nästan bokstafligen grisen (d. v. s. bruden) i säcken. Brudgummen får först se henne den tredje bröllopsdagens afton; innan dess vet han ej, om hon är vacker eller ful. Väl henne, om hon är ful, sty då väcker hon ej de föregående hustrurnas jalousi; är hon vacker åter, så väntar henne ett obehagligt lif bland mannens äldre hustrur. Endast 8 dagar innan vi kommo till Smyrna, hade man på en höjd vid staden, nära det gamla Stadiet. funnit insydt i en säck liket af en ung, bilden gång måste hafva tillhört templet för ,,de ephe