NILS BOSSON STUREH. ) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. Han reste sig upp och följde Nils utom stugan. Då denne ville stiga till hist, förklarade mannen, att de stigar, som de hade att vandra, gjorde begagnandet af häst omöjligt, hvarför svennen gjorde bäst att lemna hästen vid stugan i bondens vård, tills han komme tillbaka. Så skedde och vandringen anträddes. Det var ett betydligt stycke väg att gå, innan Nils på afstånd till höger om sig fick se ljus skymta mellan träden och fick höra ett och annat rop från de utsatta hållarne. Men hans vägvisare gick icke rakt på lägret, utan gick längs utmed detsamma, som om han velat kringgå det. Slutligen vid den aflägsnaste elden norrut böjde mannen kosan åt öster, och der var således målet för deras vandring. Men kring den eld, som var uppgjord här i ändan af lägret, syntes till Nils Bossons förundran ingen menniska. Han fick dock ej tid att anställa nägra betraktelser deröfver, ty hans vägvisare påskyndade nu sina steg och de nalkades med hastighet stället. Plötsligt stannade han och vände sig om. — Stanna här, unge herre! — sade han — medan jag går fram och tager reda på herr Erik, men rör eder icke ur fläcken, ty bondemännen äro ej att leka med, de kunde lätt taga er för en spejare, och då voren I icke mycket värd. Mannen gick derefter fram till elden och förbi densamma, hvarvid Nils tyckte sig märka, att han gjorde ett tecken med handen, då en skugga re