Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1870, sida 3

Blandade ämnen. Märkvärdigt ontiqvariskt fynd i närheten af Döda hafvet. I ,,Daily News läses, att nyligen ett högst dyrbart monument från fornåldern blifvit slaget i stycken i närheten af det gamla Dibon, och det just i det ögonblick då dess kaoch dess vigt för belysningen af bibliska historien var funnen. Semiternas fanatiska afundsjuka på hvarje framsteg, hvarje forskning, som i orientalernas ögon identifieras med gudlöshet och ogudaktighet, tyckes vara anledningen till deras förstörelsebegär. I slutet af förra året blef kapten Warren, medlem af sällskapet för undersökningar i Jerusalem, underrättad om att en mycket gammal sten, af omkring 3 fot, 6 tum i höjd och 1 fot I tum i bredd, fanns på en plats på östra sidan af Döda hafvet. Men icke förr var det kändt för araberna, att frankerna fattat intresse för denna relik, så bröto de upp den, bortförde fragmenterna och dolde dem i sina kornhus. Lyckligtvis i torskningens intresse bafva bitarne blifvit återfunna, och lärda äro nu sysselsatta med uttydningen af inskriptionerna. För närvarande arbeta de hvar för sig på olika delar, men inom kort kunna vi förvänta att få en sammanhängande öfversättning af hela texten. långt som mr E. Deutschs arbete på en del skriptionen sätter oss i stånd att döma, skola vi sannolikt från denna sten få veta åtskilliga intressanta enskiltheter rörande historien om Lots moabitiska barn. Zoar i Moab var slägtens vagga. Det var från en af de moabitiska helgedomarne som Moses tilläts se det förlofvade landet. En kung af Moab, Balak, var den ränkfulle fienden, en annan, Eglon, den stolte förtryckaren af folket; och det var från Moab som Ruth kom, en af de mest anslående karakterer i gamla testamentets historia. Den sednast tunna stenen synes framställa en konungs af Moab, benämnd Mesha eller Mesa, bedrifter. Den omnämner gamla testamentets trenne Mesa, och en af dem såsom varande konung af Moab vid samma tid som Ahab och hans söner Ahaziah och Jehoram, konungar af Israel. Denne konung är hjelten i en högst tragisk historia. Inbillande sig att tiden nu kommit, efter Ahabs död, att afskudda sig allt allskap till sina grannar, vägrade Mesa att uta den sedvanliga tributen. Efter en tid förebet: togs ett krigståg af konungen af Israel och hans förbundne mot Moab, och Mesa blef efter ett stort nederlag bragt till det yttersta. Han var innesluten i sitt sista saste. hvarest han för en tid fö svarade sig med förtvislans mod, en gång försökande att med 700 man spränga sig väg genom den belagrande fienden. Det berättas att då han tillbakakastad besteg sin stads vallar, offrade han der, i de förbundne Israels, Judas och Edoms åsyn, sin äldste son, arfvingen till hans rike, såsom en offergärd till den nationala gadomligheten, idguden Chemosh eller Chemes. Niltons Chemos. Det vore emellertid en förvänande upptäckt om den Mesha, som förtäljer sina dåd på denna sten, befunnes vara samma person som hjelten i den judiska krönikan, och det vore ej omöjligt att så vore. Mr Deutsch säger att man i inskrift oupphörligen möter namnen Israel, den riv: rande makten, och Chemosh, Moabs nationalgud. Tidningen antager att denna upptäckt skall betydligt öka intresset för de började undersökningarne i det heliga landet. Svarta kineser. Vid Londonska ethnografiska sällskapets möte den 11 Jan. detta år uppste d:r Oppert en afhandling om Kitaierna eller Karakitairerna, en liten svart folkstam på omkring 50,000 själar, som bor yska guvernementet Derbend vid Kaspiska hafvet och som härstamma af en kinesisk folkrace, hvilken en gång herrskade öfver hela Kina och mellersta Asien. En af dess mäktigaste herrskare skall, enligt Opperts mening, hafva varit den namnkunnige presten Johannes. — D:r Hyde Clarke anmärkte, att orsaken, hvarföre Kitaiernas stora rike hade gått under, måste sökas i den lilla herrskande racens brist på kraft och förmåga att hålla en af blandade stammar bestående, vida utbredd befolkning i tyglar. serskan Adeline Patti har af ryske kej5 dekorerats med förtjenst-medaljen och tillika blifvit utnämnd till första hofsångerska. Medaljen är infattad i diamanter, försedd med kejserliga kronan och bäres såsom armband. Utom henne har endast Rubini denna medalj, hvilken han tick efter 10 års tjenst. Furst Poniatowski är ganska verksam såsom komponist. Han har för närvarande ej färre än 3 operor under arbete, af hvilka 2 äro bestämda för Paris och den 3:dje för Italien. Om Amerikas rikaste man, William B. Astor, egaren af det namnkunniga Astorhouse och grundläggaren af Astor-biblioteket, meddelar ,, Newyork Herald följande: Storleken af hans förmögenhet uppgifves olika, men antages vara 60 mill. dollars. Han är i afseende på denna sak ytterst förbehållsam till och med emot sina vänner. Hans fader hade en pelsvarubutik i Brodway, och skickade, då hans förmögenhet tillväxte, sonen till Heidelberg tör att sullända hans uppfostran. utom fadrens förmögenhet, som han betydligt ökte genom spekulationer i landtegendomar, ärfde han 12 mill. efter en onkel. Hans fader byggde Astorhouse 1835, och man anslog vid hans död 1848 hans efterlemnade förmögenhet till 20 mill. dollars. Allas uppmärksamhet hänvändes då på den man, som nu blef egare af en så ofantlig förmögenbet. Men detta hade alldeles intet inflytande på William Astor. IIans fader hade testamenterat sim födelsestad Waldorff i Tyskland en stor summa, för hvilken man skulle upprätta en uppfostringsanstalt för fattiga barn utan hänsyn till ålder, kön och religion. Dessa barn blifva uppfostrade till handtverkare, och der finnas serskilda afdelningar för blinda, döfva och stumma. ,Jag är, sade Astor en gång, ,mycket stolt öfver Astorhous i Newyork, men jag är mycket stoltare öfver Astorhous i Waldorf. Det förstnämnda kan blifva för