Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1870, sida 3

Äggsamlingarna och smäsoglarna. (Ur A. E. Holmgrens arbete om konstgjorda fogelbon.) Bland alla samlingar äro äggsamlingar att hänföra till de för ungdomen minst gagneliga; och det är en falsk föreställning, om man tror, att en gosse, som sysselsätter sig dermed, har ett afgjordt sinne för naturforskning. De flesta äggsamlingar gå småningom förlorade genom handel och byte kamrater imellan eller kastas i en skräpvrå, då de tomma skalen icke längre utgöra någon gonsagnad. Till en nyttig kunskap om foglarnas lit leda de sällan eller aldrig, men väl tul en rå och bakvänd uppfattning af naturen. En yngling med godt hufvud och godt hjerta bör derför aldrig nedlåta sig att bära en våldsam hand på de små nyttiga foglarna. Han skall utan tvifvel finna mera nöje och tillfredsställelse uti att undersöka deras lefnadsvanor uti naturen, att lära sig känna igen deras sånger och locktoner, att taga reda på huru de bygga sina bon och upptöda sina ungar samt att för öfrigt utforska det egendomliga i hela deras väsende. Han skall också, såsom vi tro, genom dessa sina undersökningar snart komma till insigt om deras stora betydelse i naturens hushållning och lära sig förstå, att menniskan i dem alltid har att räkna på trogna bundsförvandter i kampen emot de talrika skadedjur, som ständigt och jemnt hota att förstöra frukterna af hennes arbete. Erfarenheten bar redan visat, att insekterna eller maskarne, som man i dagligt tal, ehuru orätt, plägar kalla dem, sällan eler aldrig anställa nagra anmärkningsvärda förodelser på truktträd, bärbuskar eller andra växter i sådana trädgårdar, der man genom utsatta hålkar fått ett större antal småfoglar att bygga bo eller der man åtmin stone bemödar sig om att skydda småfoglarna. Vi vilja visserligen icke påstå, att dessa foglar under alla förhållanden ensamma kunna förmå att hålla de stora insekthärarna inom tillbörliga skrankor; men säkert är, att de i vanliga fall göra det, och man kan vara fullt ötvertygad, att de skador, som insekterna årligen orsaka, vore vida större och mycket oftare gåfve sig tillkänna, om de i fråga varande foglarne ej funnes till. Detta har man likväl i allmänhet icke insett, och det är först på senare tider, som en eller annan förståndig landtbrukare och trädgårdsodlare börjat lyssna till de råd, som naturforskarne gifvit, då det varit fråga om att stätja insekthärjningarna genom att skydda småfoglarna. IIos r kunskapen om soglarnes. insekternas och de öfriga djurens lefnadsvanor i allmänhet ganska ringa, och till det egentliga folket kan densamma ännu icke sägas hafva tillräckligt framträngt. Man får ännu, såsom ett bevis bärpå, ofta se ugglor och andra öfvervägande nyttiga foglar uppspikade på stalld na, emedan man håller dem för skadedjur och derför velat utbänga dem till spott och hån, en råhet, som kommit i art, ifrån fordna tider, då äfven illgerningsmän och missdådare afrättades och uppspikades på pålar till varnagel för andra menniskor. Åunn får man å torgen i städerna se hela knippor af små nyttiga insektätande foglar, som blifvit dödade för att såsom en liten och smaklig rätt uppätas icke af den hungrige utan oftast at den, som redan förut nära nog tillfredsstalt sin matlust. Annu får man se åtskilliga lättingar, som hafva fogelfångst till sin förnämsta födkrok, och som icke sällan pina foglarne till döds genom att gifva dem alldeles olämpliga födoämnen. Ännu får man se personer, som anse en liten fogels lit så betydelselöst, att de begagna honom till skottafla vid sina skjutöfningar. När insekterna till stort bekymmer äta upp säden på åkrarna, gräset på ängarna och frukten i trädgårdarna, då tår man ännu höra personer i sitt oförstånd påstå, att försynen belt p ligt framkallat detta onda, hvilket dock oftast icke någonting annat än en naturlig följd af menniskans egua oförnuftiga åtgärder. Man har icke insett sammanhanget i naturens underbara hushållning, der det ena är så utomordentligt väl afpassadt efter det andra. Man har icke insett vigten och nödvändigheten att skydda vissa djurslag, som genom sitt uppträdande kunna återställa den allmänna jemvigten, sedan vi på mångfaldigt olika sått ingripit störande i naturens ordning. Och man harlslutligen ännu icke insett, att naturen sjelf öfver allt ställt dessa kraftiga medel till vårt förfogande, så att vi städse, om vi blott vilja och förstå det, kunna använda dem till vår fördel. Ett af dessa medel är just de små insektätande foglar, sem vi i det föregående talat om.