Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1870, sida 2

RIMSDAGEN. Plenum den 23 Februari. Andra kammaren. Vi meddela hä efter D. A., en fullständigare redogörelse för de i detta plenum förda debatter. Kronohemmans upplåtande under skattemannarätt utan särskild köpeskilings erläggande. Vid föredragningen af denna proposition begärdes ordet ar hr Ola Jönsson, som började med att uttala sin förundran öfver att Kongl. Maj:t nu, då statens ställning vore allt annat än blomstrande, föreslagit besittningsrättens öfverförande till skattemannarätt utan ersättning. Åfven utan denna premie skulle det ej hafva dröjt länge, innan hvartenda kronohemman blitvit skatteköpt, ty dels behöfde de flesta innehafvarne inteckna sina hemman, och detta kunde ej ske, förrän de erhållit full eganderätt, dels vore löseskillingen i förhållande till de öiriga fördelar, den medförde, obetydlig. Men churu lösepenningen ej uppginge till något betydligt belopp, vore den dock ej så ringa, att den ej förtjenade att taga vara på. Så t. ex. hade den i medeltal, enligt kammarkollegii utlå nde, för några år sedan uppgått till 8. rår 26 öre, och ännu år 1807, det sista för hvilket man egde någon underrättelse, utgjorde den nära 3,000 rdr. Nu skulle visserligen, enligt nyssnämnda auktori tet, endast 142 mantal återstå olösta, och i) penningen för dessa jemte åtskilliga lägenheter, hade man endast att påräkna 47,535 rdr 36 öre. Utom det att derna summa ej borde under nuvarande finansiella förhållanden efterskänkas, komme härtill en annan omständighet, som borde tagas i betraktande, nemligen att det ej vore otroligt, att det funnes åtskilliga bemman, som nu i jordeböckerna voro uppförda som frälse, men som vid en framdeles skeende undersökning skulle befinnas vara af krononatur. Bland de skäl, hvarför kammarkollegium tillstyrkt den ifrågavarande åtgå den, vore rikedagens skrifvelse om för förvaltningen och det besvär med syner och andra förrättningar, som de återstående kronohemmanen förorsakade kronobetjeningen. Men tjenstemännens besvär, menade tal. vore ej så stort, att det fortienade afseende, och hvad den aberopade xelsen beträffade, så innehölle denna. rätt fö id, ingen anledning för kollegii tillstyrkan. Oaktadt allt detta skulle dock tal. ej hafva motsatt sig K. M:ts förslag, om ej detsamma haft andra olagenbeter till följd. Man kunde nemligen ej kronans rätt, utan att på samma gäng förnär tredje mans rätt. De s. k. holländska kyrkohemmanen hade af älder ansetts vara af frälse natur, men en närmare undersökning hade lagt i dagen att de voro kronohemman, Det vore också antagligt, att i Skåne hemman funnes, som, ehuru at krononatur, blifvit ölverförda till frälse. Innehafvarne af dylika hemman vore desamma, som enligt lag egde lösningsrätten. Men för att en tvist angående ett hemmans natur skall kunna väckas, måste kronan uppträda som kärandepart, ty dertill är hon ensam berättigad. Om nu kronan en gång för alla afsagt sig eganderätten till alla kronoemman, är i och med detsamma vägen en gång ör alla stängd för all ändring i de nuvarande eganderätts örhållandena i Skåne. Denna fråga hade visserligen vid förliden riksdag fallit, men tal. Jät förstå, att hon än en gång skulle komma på tal. a ! Hr Sven Nilsson i Österslöf afstyrkte också förslaget, men af helt andra skäl än den föregående tal. Ilan fruktade nemligen, att fördelarne af förenkling i förvaltningen skulle blifva alltför dyrköpta. Det skulle i många fall blifva omöjligt för konungens befallningshafvande att pröfva skattemannarätten, ty om den, som innehade besittningsrätten, finge rättighet till skatteköp, kunde det hända, att den finge rätt, som ingen rätt hade. Derför borde upplåtandet af kronohemman vara beroende af ansökning. Dessutom ansåg tal., att statsmakterna ej hade så fullkomlig rätt att utan vederbörandes hörande förvandla besittningsrätten till skattemannarätt. Tiilsättande af ett särskildt utskott ör behandling af hr Palanders motion om omornisation af rikets sjötörsvar mötte ett starkt och ydigt motstånd från flera talare, i spetsen sör ilka stod är Mankell. Han fann det vara inkonseqvent ) för blott en enda motions skull tillsätta ett ekildt utskott, då kammaren till ett sådant hänvt alla motioner, som anginge rikets försvar. i d särskildt hr Palanders motion beträffade, så tal. gillade vissa delar af densamma, ansåg