Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1870, sida 2

110: 13, så är visserligen engelsmannens börda större än italienarens, men säkerligen kännes i allmänhet den senares vida tyngre än den förres. I fråga om bördorna i och för statsskulden äro hans helighet påfvens undersåter värst deran. De skulle enligt ofvanstående tabell hvardera betala rdr 38: 199, hvilket dock är omöjligt och ej heller sberäknadt, enär påfvestatens utgifter baseras mindre på de fåtaliga undersåternas sutskylder än på ett storartadt tiggeri i hela katolska kristenheten. När man derför ur räkningen utesluter de goda romarne, står britten relativt högst på skalan med rår 15: 97, dernäst nordamerikanaren med 12:57, sedan kommer holländaren med 11: 86, italienaren med 10: 13, österrikaren med 8: 18 och fransmannen med 7: 48 o. s. v. Sammanräknar man de i tablåen upptagna ländernas militärutgifter, så erhålles den enorma summan af 2,380,515,000 rdr rmt!! Läggas härtill de icke itablåen uppförda ländernas krigsbudgeter, hvilka säkert med minst 220 millioner öka förut bemälta summa, så uppgår denna i jemna tal till 2,600 millioner rdr. Detta är dock endast hvad som synes i budgeterna, hvilket är den minsta delen af den oerhörda börda militärismen pålägger folken. Värdet af den arbetskraft, som bortspilles genom detta olycksaliga militärsystem, utgör vida mera än det dubbla af sistnämnda summa. Härtill kunna läggas räntorna på de summor, som bortödslats på fästningars och krigsfartygs byggande, anskaffandet af krigsmateriel o. s. v. Ty det bör noga bemärkas, att aldra största delen af statsskulderna tillkommit i och för krigiska ändamål. Utan att det ringaste göra sig skyldig till någon öfverdrift, kan man tryggt antaga den direkta och indirekta totalkostnaden för alla länders anfallsoch försvarskrafter utgöra en summa af två å tre gånger den direkta. Sådana äro de fruktansvärda summor, hvartill militärväsendet uppgår, summor med hvilka så mycket godt och nyttigt kunde uträttas. En sådan nära nog vanvettig misshushållning med folkens krafter, och det för sådana ändamål, kan dock omöjligt länge fortgå. Systemets egna öfverdrifter medföra dess undergång. Låt oss nu se till huru en jemförelse emellan de olika ländernas militärbudgeter tager sig ut. Den relativt största är den engelska, som drabbar hvarje individ med rdr 15: 82. Det är dock att märka att den nuvarande reformministeren i England minskat militärutgifterna med öfver 36 millioner rdr, eller ett belopp ungefär dubbelt så stort som Sveriges hela krigsbudget. Dernäst i ordningen skulle komma Förenta Staterna, men sedan de beslutade reduktionerna i den till följe af kriget mellan Norden och Södern ofantligt förökade armöen genomförts, ändras detta ofördelaktiga förhållande. Nästa rummet efter England intager i sjelfva verket den stora militärstaten Frankrike. Upprätthållandet af Frankrikes krigsära och prestige kostar hvarje innebyggare i detta detta land rdr 11: 10. Om vi lemna påfven och hans här i sitt värde och äfven förbigå Nederländernas höga militärkostnader, som hafva sin förklaringsgrund i detta rikes vidlyftiga och för öfrigt inbringande asiatiska besittningar, komma vi nu, icke utan en viss öfverraskning, till Danmark, der militärutgifterna uppskrufvats till rdr 7: 30 pr individ, eller 73 öre mera än i sjelfva Preussen. Sverige, med en utgift för krigiska ändamål af lågt räknadt cirka 4: 60 pr individ, har sin plats emellan Italien med 4: 87 och Grekland med 4: 45 pr individ. Länder, som utgifva mindre för sitt militärväsende än Sverige, äro för öfrigt Ungern, som dock icke har någon sjömakt, Norge och Sehweiz. Tager man i betraktande de olika ländernas förmåga att bära sina skattebördor, så ställer sig jemförelsen helt annorlunda för Sverige, som i och för sitt militärväsende säkert är lika betungadt som de flesta länder. —— —— ä ——