Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1870, sida 2

banan — och man kunde väl säga å stambanetnätet i sin helhet — skulle röna ett kanske icke så obetydligt inflytande af att anknytas till den fullbordade Wermlandsbanan och genom densamma till den norska hufvudbanan. De ekonomiska fördelarne af ett bifall till hr Voerns förslag synas oss följaktligen så påsallande, ati vi tillstå det vi med stor nyfikenhet motse de skäl, på grund af hvilka statsutskottet anser sig böra beröfva landet dessa fördelar. Att åtgärden, på samma gång den vore till gagn för oss sjeltva, jemväl skulle innefatta ett vänligt tillmötesgående mot våra norska bröder, som redan för flere år sedan byggt färdig banan på deras sida om gränsen, är en ytterligare fördel, hvilken man finge så att säga på köpet, men som icke derföre synes oss vara utan all betydelse. För öfrigt tro vi oss med afseende å denna fräga böra erinra om regeln: det du kan göra i dag, uppskjut icke till morgondagen. Hvem vågar väl gå i god för, att icke under loppet af nästa år kan inträsla någon händelse, som kan göra det af omätlig vigt, att denna bana då finnes fullbordad och kan trafikeras? Då man bestämt sig för att med en ofantlig kostnad bygga denna förbindelseväg mellan de forenade rikena, så har man väl deraf väntat sig några fördelar såväl under normala förhållanden som under vissa eventualiteter, som framtiden kan hafva åt oss förbehållit. Såvida derföre icke dessa skäl sedandess förlorat all betydelse och man numera anser hela anläggningen fullkomligt likgiltig, bör det väl vara af lika stor vigt att kunna bereda sig de väntade fördelarne under år 1871 som under hvilket annat kommande år som helst, när nemligen de stå till buds utan den ringasto uppoflring. Och icke lärer det väl heller erbjuda några svårigheter för riksgäldskontoret att anskaffa 900,000 rdr så gerna några månader förr som några månader sednare. Aftonbladet ogillar vidare statsutskottets beslut rörande den norra stambanan, i hvilket fall vi äro af skiljaktig åsigt med vår ärade kollega. Vårt hufvudskäl är, såsom förr blifvit anfördt, att den påräknade stora trafiken från bergslagerna på Thureberg—Sevalla-banan är helt enkelt en chimöre. Vore det jern, som derpå skulle transporteras, beräknadt för konsumtion i nufvudstaden, så kunde något stöd för nämnde antagande finnas, men då det skall transporteras vidare på farleder, som äro sfria snarare sednare än tidigare än Mälaren, så är det alldeles klart, att bruksegarne skola afvakta öppet vatten för sina försändningar. Affären reducerar sig, såsom vi förr erinrat, derhän, att staten skulle utgifva nära 3 millioner rdr för nöjet att få draga trafik från men icke till den redan anlagda banan till Upsala, samt för att få lägga en jernväg genom trakter, som relan ega goda kommunikationer. Detta offer åt det alldeles missförstådda hufvudstadsintresset synes oss vara något för stort.