NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. — Att I hafven en annan kär! — inföll Erik med blossande kinder, men liksom om hans trotsiga, obändiga ande kufvats af den nästan öfverjordiska skönhet, som strålade ur flickans drag, tillade ban med fattning — I behöfven icke säga mig det, jag förstår det redan, att denne eder hjertans kär är min fiende, herr Carl Knutsson! — Ja, så är det, Erik, men ingen i verlden vet det, och ingen skall få det att veta... I ären en riddare så båld, och ett manligt hjerta klappar under eder silkeströja ... I skolen derför icke missbruka den arma Karins förtroende... Nu kunnen I förstå, hvarför jag flydde från min fader, nu kunnen I ock förstå, hur det smärtat mig att möta eder. Hon lutade sitt hufvud i sina händer och smälte i tårar. Till och med den starke mannen rördes af denna hjertesorg, liksom af flickans oskuldsfulla förtroende till hans ridderlighet. Dock fortfor striden inom honom. — Gören nu, herr Erik — återtog Karin — som I hafven hjerta till och den allsmäktige Guden ingifver eder i edert sinne... återsören mig till min fader och fören mig till brudstolen, om .så skall ske... min tro och min kärlek kunnen I dock aldrig få! Nu flammade det till i Eriks mörka öga, men det var en flamma lik den, som lyste der i det ögonblick, då han gjorde sig till Engelbrekts man, det var, att vi så må säga, den andra sidan af ) Se II.-T N:o 43