—-— os 2 kelugnar i sina ligenheter — något, som man dock ej alltid får förutsätta — hör det måhända snarare till undantagen än till regeln, att de ha något att lägga i kakelugnen. Arbetslösheten har varit stor i år, och den sena, men stränga vintern är derför dubbelt kännbar för många. Den alltid redobogna Köpenhamnska välgörenheten har naturligtvis ej heller svikit vid detta tillfälle, och man har genast tagit itu med upprättandet af ,,värmestugor, en välsignelserik inrättning, isynnerhet för qvinnor och barn, hvilka också mycket talrikt besökt de sex lokaler, som nu äro upprättade. Men den fattiges bäste vän i denna tid, den, till hvilken han i alla händelser oftast tager sin tillflykt såväl vid detta som vid liknande tillfällen, är dock — pantlånaren. Fördenskull är en skildring af pantlåneväsendet i Köpenhamn närmast på sin plats vid denna årstid, och det finnes måhända desto större anledning att just nu uppdraga den, som en i dessa dagar passerad händelse bidragit till att leda uppmärksamheten på dessa förhållanden. Oaktadt pantlånarne ofta kallas ,,menniskovänner, är det dock så långt ifrån, att denna benämning är allvarligt menad, att de flesta utan tvifvel äro böjda att betrakta dem såsom en pestböld för samhället, och man skall derför måhända förvånas öfver, alt pantlänaren fordom kallades den fattiges bäste vän vid denna tid. Det är sedt från den fattiges egen ståndpunkt, ty hvad banken eller sparbanken i en hastig vändning är för den rike, det är pantlånekontoret för den fattige, endast med den skilnad, att, hastiga vändningar inträffa mycket oftare tör den sednare än för den förre, och hvem kan då undra öfver, det han sätter mera värde på alt han får hjelp än Jur han får den. ,Hvarifrån skulle vi få bröd i huset, om vi ej hade pantlånaren? sade för kort tid sedan en hustru. , Min man är utan arbete; då han härom aftonen kom hem, voro både han och jag och barnen hungriga. Jag skickade alltså mitt sängtäcke bort till kontoret och ,,satte det för 1 mark 8 sk. Medan flickan sprang bort dermed, kommer min äldste son hem och har förtjenat 3 mark. Nu voro vi hulpna, och nu var jag glad att kunna hemta tillbaka sängtäcket; men om detta ej skett, hvem hade väl då hjelpt oss, utom -lånekontoret? För denna hjelp på en half eller hel timma hade qvinnan betalt 1 sk. i ränta och 1 sk. för pantsedeln, en liten ganska nätt förtjenst, som emellertid ingalunda är ovanlig. Men har då från statens sida intet gjorts för att hjelpa de fattige, hvilka nöden tvingar att söka lån på sina ,smulor, så att de kunna erhålla dessa lån mot en rimlig ränta? Jo, helt visst, i det att det nemligen redan existerar en stor offentlig låneanstalt, det såkallade ,, Assistenshuset, som upprättades under Kristian den Ferate år 1655 och som, efter att någon tid ha varit i privat ego, år 1753 ånyo öfvergick till regeringen, som fortfaranda disponerar det. Hos ,,Onkel, såsom Assistenshuset i dagligt tal kallas, likasom man i Paris har smeknamnet , Tante för den motsvarande anstalten, kan man få penninglån, naturligtvis mot pant. Räntan utgör från 6 till 12 procent, efter summans storlek, dock så, att det är de små beloppen från 2 mark till 50 rgsdlr, således också de, hvilka sökas mest, som få betala 12 procent. När panterna stått ett år och ej blifvit inlösta, säljas de på offentlig auktion, och öfverskottet utlemnas till egaren af panten, men man kan dock äfven få panten förnyad, om räntorna erläggas efter årets utgång. : Oaktadt Assistenshusets årliga omsittning utgör åtskilligt öfver 500,000 rgsdlr — på i genomsnitt 250,000 panter — är behofvet dock så stort, att den privata konkurrensen från ett tiotal af år sedan, då räntefoten blef fri här i landet — undantagandes för lån i fast egendom — till år 1563 hade inrättat 160 pantlånekontor här i staden, utom de jernkramhandlare och klädmäklare — omkring 150 till antalet: — af hvilka flera lemnade lån på pant. Dessa ,,kontor skydde tillochmed Assistenshuset så föga, att de slogo sig eg bn RENATE E U