Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1870, sida 2

it de sociala iderna icke kunna fritt räda i dagen, utan få kringsmyga i hemighet, hvarigenom deras samhällsfarliga tenlenser, der sådana finnas, icke kunna genlrifvas och af den allmänna meningen förlömas. Hvad Finland angår hafva vi städse fört moderationens talan, öfvertygade som vi äro, att vårt kära brödraland endast genom lugn och sjelfheherrskning samt ädelhet i tänkeoch handlingssätt skall kunna gå sin goda utveckling till mötes, men att det också skall säkert göra det på denna väg. Vi hafvasLi öfrigt, när vi behandlat dessa ämnen, väl begrundat deras grannlaga beskaffenhet, ja t. o. m. haft den finska presstyrelsens ömtålighet noga för ögat. Vi hafva ansett detta vara ej blott klokhetens, utan ock grannlagenhetens kraf. Det är oss, under sådana förhållanden, omöjligt att fatta, hvad någon artikel i Handelstidningen kunnat innehålla, som varit stötande äfren för den mest finkänslige censor. Man måste väl då hafva läst mellan raderna tankar, som varit oss alldeles främmande, och vilja vi derföre öppet förklara, att vi ej älska några smygvägar, utan att man i Finland bör vara förvissad derom, att inga dolda meningar döljas bakom våra ord. I tanke alltså, att hela detta förfarande, åtminstone hvad oss angår, hvilar på ett missförstånd, torde vi äfven kunna förvänta, att denna förklaring, som ju icke kan vara i minsta mån stötande, ej måtte undertryckas. Ett par af våra kolleger i landsorten hafva yttrat sig ogillande af den antydning vi i förbigående gjorde derpå, att om nya skattetitlar nödvändigt skola uppsökas, så funnes en sådan i tullen å rå bomull. Östg. Corresp:n anmärker, med vanlig humanitet, att denna beskattning vore olämplig, cnär bomullen ingår i såväl den fattiges som rikes alldraoundvikligaste lefnadsförnödenheter: kläderna. Öresundsposten löper åter åstad med vanlig oförsynthet, och talar om huru ,packet gerna kan lefva på indragning — det skulle vara meningen med vårt förslag — ,ty det späker kroppen och bereder för himlen etc. Dessa betraktelser skulle våra kolleger hafva besparat sig, derest de behagat beakta skillnaden mellan tull å rå bomull och bomullsgarn. Det är den förra vi ansett kunna beläggas med tull, utan att förhöja tullsatsen å det sednare. Alltså komme intet fördyrande af den sednare varan, eller den som ingår i förbrukningen af kläder, att ega rum, men skyddstullen å bomullsgarn komme att undergå en väl behöflig reduktion, då den nu uppgår till den alltför höga tullsatsen af 8 öre pr d.. Genom en tullsats å rå bomull af t. ex. 3 öre, blefve denna skyddstull reducerad till 5 öre, och detta bör vara mer än nog. Det blefve alltså icke , packet, som komme att få kännas vid denna beskattning, utan hrr bomellsfabrikanter. Hvad Ö.-P. i sammanhang härmed pratar i fåvitsko om att ,,det är nog med att fordra tull å råsocker etc., så förtjenade det näppeligen något svar. Tidningen borde dock känna, att råsocker drager den dryga tullen af 10 öre pr (, hvartill denna tullssats vid 1867 års riksdag förhöjdes från 18 öre, hvilket den varit under långliga stider. Man kan ju då icke säga, anförde svi, att råvaror icke äro beskattade genom tull i vårt land, och då inse vi ej, hvarföre icke den ena råvaran, bomull, kan I beskattas lika väl som den andra: råsocker. Tidningen framkastar vidare några ord lrörande den s. kr, extra beskattningen så hvitbetssockertillverkning, hvilket blott bevisar att Ö.-P. är lika okunnig rörande denna sak, som i de föregående, då han nemligen talar om att man förmodligen såfven skall få skatt på , potäter och , kälhufvuden. De förra äro redan likasåmycbet beskattade genom accisen å bränsqvinstillverkningen, som hvitbetorna skulle plifva genom skatt på hvitbetssockret. Hvad såter , kälhufvudena angår, så kan Ö.P. sqvara lugn. De gifva hvarken socker eller Isprit, om de också tro sig vara än så förträffliga. FE oaodham anal andaA RK