Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1870, sida 2

Göteborg den 22 Februari. Med synnerlig förvåning mottager man . Sverige underrättelser från Finland rörande det sätt, hvarpå man i detta vårt samla brödraland börjat gå tillväga mot pressen, i det ett så aktadt och moderat blad som Helsingfors Tidning blifvit flera gånger belagdt med qvarstad samt svenska tidningar vid inträdet i Finland tagna beslag. Sednast inträffar med Hels. Dagblad, att dess utgifvande blifvit förbindradt, emedan bladet återgilvit en artikel atden vördade biskop Schaumann, som varit förut tryckt i det af honom utgifna , Sanningsvittnet. Så erfara vi ock att till de i beslag tagna tidningarne höra åtskilliga nummer af Handelstidningen. Allt detta är, såsom sagdt, ytterst öfverraskande. Och detta så mycket mer som förhållandena i Finland synts börja ordna sig särdeles väl, tack vare Rysslands kejsares välvilliga och vackra uppfattning af ryska rikets och Finlands inbördes ställning samt finnarnes moderata uppträdande, i försvarandet af sina politiska rättigheter. När dertill kommer, att utländska tidningar med stor frihet intöras i Ryssland, hvarest i öfrigt råder en stor liberalitet mot pressen, så kan man här omöjligt förstå anledningen till denna sakernas vändning i Finland. Att den finska biskopens redan i en annan tidning eller tidskrift tryckta ord icke skulle få återgifvas i den öfriga pressen, är något som af oss omöjligt kan förklaras. Likaså måste vi för vår del undra öfver att Handelstidningen kunnat anses innehålla saker, som ej finge läsas i Finland. Vi våga nemligen gifva oss sjelfva det intyg, att vi icke skrifvit, sedan långa tider, någonting, som kunnat vara för Rysslands styrelse eller folk förnärmande. Fastmer hafva vi velat försona gamla synder i denna del, i det vi hyst och hysa den uppriktiga önskan, att det gamla nationalgrollet måtte blifvit glömdt, så att Sverige måtte kunna snarare inträda i ett vänskapligt förhållande till det stora landet på andra sidan Östersjön. Vi hafva gjort detta så mycket helldre som genom litegenskapens upphäfvande — en af vår tids största handlingar — samt andra storartade sträfvanden, Ryssland intagit en ställning, som öppnar stora sramtidsutsigter för detta land och gifver detsamma en pväntad kulturhistorisk betydelse. I någon annan anda hafva vi aldrig skrifvit, om vi också derjemte ej kunnat undgå att påyrka de faror, som ligga deri,