Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1870, sida 2

igskipning och förvaltning och att gifva npuls till lagförbättringar, skall taga sitt öga förtroendekall på fullt allvar samt öka i någon mån återbringa detsamma ill samma betydelse i verkligheten, som et eger enligt sin idö. Sinckurernas daar synas vara räknade. Icke ens rikslagens förtroendeman, som länge åtnjutit tium cum dignitate, unnas längre något indseende. Justitieombudsmannens åligganden äro refaldiga: att åtala embetsfel, att utreda agskipningens tillstånd och att befordra nödiga lagreformer. Hvad åklagarekallet angår synes man ej längre godkänna den uppfattning, att justitieombudsmannen uppfyller all rättsärdighet, då han låter sin sekreterare nagelfara fånglistorna och i öfrigt afvaktar angifvelser af enskilda. Att sysselsätta sig med små enstaka ovarsamhetsfel anser man honom mindre värdigt, än att med strängt allvar ingripa till bestraffande och hämmande af samhällsvådliga missgrepp och i sina verkningar mera allmänt olycksbringande försummelser. En tillfyllestgörande utredning af lagskipningens tillstånd vill man ej fiona i några gång efter annan utfärdade orlofssedlar till domarekåren i gemen om ,,sjelfständighet, rättsinnighet och oväld. Man torde i stället fordra, att justitieombudsmannen underrättar sina principaler om den anda, hvari lagarne tillämpas, och de grunder, som göra sig dervid gällande. Man vill, föreställa vi oss, framförallt veta, huruledes principfrågorna lösas i högsta instansen, för att deraf kunna bedöma, huruvida lagarne äro klara nog att ej vara underkastade misstydning, eller eljest hvari bristen ligger. Och slutligen vill man ej, att den justitieombudsmannen särskildt anbefallda vigtiga funktion att föreslå nödiga lagreformer skall inskränka sig till några mer eller mindre sväfvande betraktelser. Icke lärer man billigtvis kunna fordra, att en enda person skall utarbeta lagförslag af större omfång, men äfven de små förändringarne kunna ofta verka gagneligt i vidsträcktare kretsar, och ingen bör kunna så lätt som justitieombudsmannnen upptäcka de brister, ofullständigheter och oegentligheter af hvarjehanda slag i våra lagar och författningar, hvilka, obetydliga till utseendet, likväl kunna-verka till stor osäkerhet och otrefnad. Om justitieombudsmannen i och för sin blifvande verksamhet ville lägga dessa ssanningar på hjertat, så tro vi, att det skulle lända till gagn för honom sjelf och för det allmänna.