Stockholm. Riksdagen. I Dagbladet af Thorsdags morgon läses: Segern är vunnen! Vi hafva i dag den stora glädjen att meddela våra läsare, det såväl 28 S regeringsformen, som 26 Sriksdagsordningen erhållit den lydelse, som de från år 1867 hvilande grundlagsändringsförslagen innehöllo, och kan alltså hädanefter hvarje oförvitlig sveusk medborgare, utan hinder af sin religiösa bekännelse, välja hvilket yrke han vill och, ifall han för öfrigt befinnes dertill lämplig, innehafva befattning i statens tjenst samt deltaga i lagstiftningen. De förhoppningar, vi för ett par dagar sedan uttryckte om frågans lyckliga lösning och som otvitvelaktigt delades af flertalet af svenska folket, hafva i går uppfylts. Svenska riksdagen har genom sina beslut vid gårdagens sammankomster bevisat kulturens, mensklighetens och rättvisans sak den aktning, som denna tillkommer, och riksdagen har på samma gång gjort vårt folk en tjenst, som aldrig skall glömmas. Vi stå ej längre med skam inför oss sjelfva och inför den öfriga bildade verlden; vi hafva hädanefter tillfälle att draga nytta af alla goda krafter inom vårt tand och, framför allt, vi hafva åter gifvit en upprättelse åt den rättvisa, som hos oss varit våldförd. Heder åt de män, hvilka bidragit till denna lyckliga utgång! Den långt framskridna tiden på aftonen — klockan var nära half 11, då frågan först definitivt afgjordes — hindrar oss att i dag vara så fullständiga i vår skildring, som vi hade önskat, men hänvisa till referaterna, hvilka i korthet återgifva diskussionen. Endast några ord om de vigtigaste momenterna at den vigtiga 16 Februari 1870: Redan tidigt på morgonen belägrades riksdagshuset af det stora antal personer, som ville öfvervara förhandlingarne, och de, som ej kommo i nog god tid för att erhålla biljetter, gingo med stort missnöje derifrån. Läktarne i båda kam